Att samla regn­vatten är inte bästa sättet att bruka en tunna

I östeuropa och centraleuropa finns en lång tradition av att producera konjak. Jo, jag vet. Man får inte säga konjak. Man ska säga cognac. Och man får bara använda benämningen om drycken är med druvor från det franska distriktet Cognac. Men det känns lite fel … i Georgien och i närliggande områden gjorde man konjak innan man gjorde det i Frankrike. Men, visst. Vi säger väl brandy. Och den som druckit brandy i östeuropa vet att den i bästa fall kan tävla med en bra fransk konjak. I andra fall kan den det inte … och då beror det på att den existerar i sin egen klass, helt i sin egen rätt och uppvisar en väldig bredd när det gäller uttryck, kraft och komplexitet.

nils-oscar-caskDär finns till exempel den vinjak som produceras i Serbien. Muskulös, och den för tankarna till en gammal svensk brukskonjak – något man kan tänka sig att göra grogg på. I Kroatien tenderar vinjaken att ha en eldigare men ändå märkligt lätt karaktär. Lite retlig på något sätt – kanske är det därför diskussionerna på Zagrebs kaféer alltid är så upprörda. Den slovenska vinjaken utmärks av sin märkliga mildhet. Du kan fortfarande på morgonen få se karriärkvinnor i Ljubljanas affärskvarter stanna till och på stående fot svepa en liten kopp kaffe och ett litet glas vinjak innan de börjar arbetsdagen.

Så jag kan inte bli annat än nyfiken när jag nu noterar att Nils Oscars lanserar en Old Ale lagrad på slovenska vinjakfat. Faten hittade Nils Oscars dåvarande ägare när han passerade en vingård i Slovenien som skulle läggas ner. Han tänkte väl något i stil med ”… kan väl vara bra att ha …” och köpte tre stora, väldigt stora ekfat som använts för att lagra vinjak. Av en lokal tunnbindare fick han hjälp att ta isär dem, det är ju lite svårt att få ner stora ekfat i bagageutrymmet. Fast med tanke på att det var fat med en volym på flera tusen liter ska man kanske anta att de fick åka trailer hem. När transporten kom till Tärnö Säteri monterades ett av faten ihop, och där fick det stå oanvänt tills man 2015 kom på idén att man skulle lagra öl i det. Det man valde var en Old Ale, mörkt, alkoholrikt och alkoholstarkt. När man fyllde det fatet med 7 000 liter hade man ingen aning om hur slutresultatet skulle bli. Men huvudbryggare Patrick Holmqvist är i dag mycket nöjd:

”Vi har gjort ett extra starkt maltigt öl med mycket humle för att balansera den maltiga karaktären och ge en frisk smak. Ölet har under lagringen fått karaktär av eken, samt av vinjaken som tidigare lagrat i tunnan.”

Han konstaterar också att det med säkerhet är ett öl som är värt att lagra några år. Ölet som kallas Nils Oscar Vinjak Barrel Old Ale beskrivs av tillverkaren som generös maltig öl, med inslag av knäck, rostad malt, fikon och ek. Den rekommenderas till måttligt söta desserter, lagrade ostar, och då gärna mögelostar eller nötter. Vi kommer att låta vår mat & dryck-panel prova den i kommande nummer – och då även till annat än det som rekommenderas. Men innan dess kan du ju prova det själv – och sedan jämföra med vad vi kommer fram till.

nils-oscar-vinjak-barrel-old-ale

Nils Oscar Vinjak Barrel Old Ale
Nr 11701-03, 49,90 kronor (33 cl)