En del sprit ska man bara sjunga om

Vi sände vår öl- och whiskyskribent Per Vrethem att utforska Söders barer i Stockholm, och han återvände från en expedition som förde honom från Louisiana till … en ICA-butik.

Den Louisiana-inspirerade restaurangen Marie Laveau (Horns­gatan 66) är ett trevligt ställe men har kanske inte det största utbudet av öl, och då är det heller ingen mening att ställa den viktigaste frågan som finns när du kommer in på en mer välsorterad ölpub: ”Vilken av alla dessa ölsorter är det minst troligt att jag kommer att hitta om jag kommer in igen om två, tre dagar?” När du får svaret ställer du följdfrågan ”Och om jag kommer tillbaka om en vecka?” Vänd aldrig på frågorna för då kommer det första svaret att allt är slut om två, tre dagar. Den andra följdfrågan är uppenbar: ”Kommer ni att få in några mer fat av den här sorten?”
Det något begränsade utbudet, både vad gäller öl och sprit, vägs upp av att personalen är trevlig och baren är ljus och fin samt att stämningen är bra.

per-vrethem-soder_bartender_890

Jag provade en I Wanna Rye-It-IPA – en smakrik och fyllig sötsur rågöl från Brooklyn Brewery. Visst är det så att det är en oundviklig konsekvens att man blir full av att dricka alkohol, men om man dricker för att det är gott och vill utforska vad ölet passar till, så skall man inte avskräckas av alkoholhalten som säger relativt litet om smaken i sig. Denna skulle passa bra till vilt, kalv eller biff. Samtidigt som vi sitter där och jag lyssnar på vår fotograf Andrzej berätta sin historia om hur han utbildade sig till jurist för att kunna ägna sitt liv åt fotografi kommer det in en tjej som har glömt en kasse från Herr Judit (Hornsgatan 65), vintage-butiken för män, med en present till sin kille. Hon blir så glad över att vi tagit hand om den att hon gladeligen ställer upp på en bild.
Innan vi går bestämmer jag mig för att också prova en Monkey 47-likör som är en sloe gin. Detta har jag aldrig provat förut, men tyckte att det lät så häftigt när Aerosmith sjöng om alkoholtypen i låten ”Rag Doll” från 1987. Och ärligt talat – vissa referenser gör sig bäst i musikalisk form.

Vi går vidare till The Half Way Inn – denna intima och charmiga institution och genuina skotsbrittiska hybrid (Swedenborgsgatan 6) som funnits sedan tidigt 1980-tal. Litet grand är det så här jag tänker mig att hemmet bortanför ens hem ser ut. De har en rolig inredning, ett hyfsat ölutbud och en riktigt bra whiskyhylla. Eftersom jag inte känner mig på humör för sprit tar jag bara en Leffe. Kanske är det atmosfären i lokalen, men visst är den godare än vad jag kommer ihåg? Det är en typisk belgisk öl, men den har ändå en speciell jästkaraktär som man antingen älskar eller hatar. Hit går man för att njuta och vara sig själv samt äta god pubmat och dricka gott.

per-vrethem-soder_per_890

Sista stället vi bestämmer oss för att prova denna gång är Ica:s Matbar (Folkungagatan 56), som visar sig vara ett helt fantastiskt och för mig nytt ställe. Det hade inte kunnat finnas innan man tog bort kravet att alla ställen som serverar alkohol också var tvugna att servera varm mat. Det märks att ägaren är öl- och vinentusiast, för här snackar vi ett stort och brett sortiment över hela linjen. Dessutom är de snittar de säljer riktig goda. Jag börjar med att prova en Cidraie; en torr och smakrik mustig fransk cider som får mg att omvärdera mina tidigare antipatier inför denna dryck. Sedan tar jag en CAP Imperial Stout på fat. Skumkronan ligger mäktig, och den visuella upplevelsen gör att jag anar att det är så här ett svart hål nog borde smaka. Borde passa till alla sorters fisk- och skaldjursrätter.

P.S. På monkey47.com läser du om hur Montgomery ”Monty” Collins, en mindre framgångsrik brittisk urmakare, gentleman, gin-entusiast och tidigare Royal Air Force-officer, tog apan till Schwarzwald-skogen.