Finöl i Stockholmstappning

 

 

 

 

Text: Örjan Abrahamsson
Foto: Lena Granefelt

En stor stark har fått ge plats för en uppsjö nya varianter av lager, ale, stout och färsköl, ofta från lokala små bryggerier. Nils Oscar Bryggeri är en av de starkaste nya fixstjärnorna i ölhyllan.

 Alla vet att bröd doftar bäst hos bagaren. Dessvärre gäller inte detsamma för öl hos bryggaren. Det stinker, eller luktar åtminstone ganska illa, när vi stiger in i en anonym byggnad på Svarvargatan i Stockholm. Mäsk och jäsande öl är inget för ömtåliga näsor.

Så hör det till saken att det inte ska dofta särskilt uppfriskande när man gästar ett ölbryggeri. Här på en bakgata på Kungsholmen ligger Nils Oscar Bryggeri och Bränneri, ett av Sveriges bästa mikrobryggerier med ett tiotal distinkta öl i sortimentet, däribland gamla trotjänare som God Lager och Kalasöl, icke att förglömma den smått klassiska Lundgrens Lager.

I globaliseringens tidevarv när större bara blir större, anfräts man gärna av förindustriell, småskalig nostalgi. Nils Oscar är ett genuint kvartersbryggeri med gott renommé. Kvalitet är ett nödvändigt ledord.

– Det finns uppenbara stordriftsfördelar inom bryggerinäring, säger Patrick Holmqvist, bryggmästare på Nils Oscar.

Alltså ekonomiska fördelar.

– Men om man inte vill att all öl ska smaka likadant, kommer så småningom en motreaktion. Svaret på giganterna är små aktörer.

Som Nils Oscar.

Nybryggaranda

 I Sverige domineras marknaden av ett fåtal stora bryggerier, som sedan 1990-talet blivit än färre, men än större. Jättekoncernerna är i princip enbart tre: Pripps, Spendrups och Falcon (såväl Pripps som Falcon ingår i sin tur i Carlsberg).

I mitten av 90-talet började ölentusiaster tröttna på det alltmer likriktade utbudet och tog saken i egna händer, det vill säga började själva brygga öl, om än i jämförelsevis minimal skala. Men syftet var inte att konkurrera med kvantitet, utan med kvalitet. Inspirationen kom från USA:s västkust där en motreaktion till branschens ölbjässar startat ännu tidigare. Mikrobryggerier kallades dessa alternativa bryggerier. Med stor kunskap, innovativ kraft och än mer kärlek till ölets enorma variationsrikedom, hotade de knappast öljättarnas ställning, men mikro bryggerierna har tveklöst berikat ölkulturen.

Patrick Holmqvist ursäktar sig för att ta en vända ut i bryggeriet. Vi sitter i det inglasade provningsrummet med utsikt mot gatan, och mot själva bryggeriet ett tiotal meter längre bort. Hela bryggeriet är inte större än att man samtidigt kan se ståltankarna där ölet jäses, lastkajen, provningsrummet och kontoret.

Visst har Patrick Holmqvist tid att snackas vid, men han måste hålla koll på processen. Nils Oscar är jämförelsevis litet. Ett tiotal anställda. Bryggmästaren kan inte helt plötsligt ta en tvåtimmarslunch. Bryggmästare Patrick Holmqvist Patrick Holmqvist är bryggmästare, eller snarast bryggeriets själ. Han står själv bakom framtagningen av de fl esta av Nils Oscars öl, däribland de ständigt prisbelönade Imperial Stout och Barley Wine, två öl i den högre skolan. Han har jobbat i bryggerinäringen sedan 1989, kom till Kungsholmen 1997 och har själv ett eget mikrobryggeri.

– Men det är ingen konkurrent, skojar vd:n Jonas Kandefelt, som är väl medveten om Patrick Holmqvists unika värde.

Vattenöl och mikrobryggerier

Patrick Holmqvist betonar att man måste se mikrobryggeriernas framgång i ett längre perspektiv.

– Öl skiftade från behovsbryggning till industriell tillverkning i början av 1700-talet, mycket för att porter lämpade sig för industriell tillverkning, säger han.

– Men efter två världskrig på 1900-talet förändrades ölet. Två längre perioder med ransonering gjorde ölet tunnare i hela världen. Det blev mer vatten i ölet och smaken följde efter. Utvecklingen gick så långt att det kom en motreaktion. Livsmedelsindust- rin hade konsoliderats så långt, ölkoncernerna var så gigantiska, att det plötsligt fanns ett tomrum som kunde fyllas av mindre aktörer. Alltså mikrobryggerier.

Bryggeriet på Kungsholmen startades 1996 av sju ölentusiaster. Karl David Sundberg var redan från början en av huvudägarna, snart var han ensam kvar.

– Det krävs uthållighet för att lyckas i ölbranschen, funderar Patrick Holmqvist.

I dag är Karl David Sundberg ensam ägare i en koncern som kontrollerar hela processen. På lantbruket i Sörmland vid sjön Långhalsen ligger Tärnö Säteri där två hektar odlingsmark försörjer bryggeriet med all råvara. Tärnö säljer dessutom kvalitetskontrollerad säd vidare till andra intressenter. Så har nakenhavre under senare år blivit en intressant produkt för innovativa bagare.

Företaget har dessutom eget mälteri och, som grädde på moset, ett bränneri. Jo, man gör sprit också. Nils Oscars årliga julakvavit är populär, men mest stolt är Patrick Holmqvist över den unika Maltvodkan. Perfekt för Maltvodkatini.

– Jag vill att drinkar ska smaka sprit.

Från åker till strupe

 Hur viktigt är det att ha full kontroll över hela ölprocessen? Från »åker till strupe« heter det i företagets marknadsföring. Inte särskilt, erkänner Patrick Holmqvist.

– Men det är kul. Och det är trevligt. Mina släktingar älskar att handla på Bondens marknad på Södermalm, säger Patrick utan ironi.

Storstadsmänniskor som aldrig varit i närheten av en riktigt kossa, fascineras ju omåttligt av kunna köpa nyuppdragna morötter och just skördade sparrisar direkt av den person som gjort jobbet.

– På Bondens marknad träff ar de en människa som vet vad han säljer. Så är det också på Nils Oscar.

Bland ölentusiaster är Nils Osca
r en given, svensk favorit. Succén var omedelbar när bryggeriet, under namnet Kungsholmens Kvarterbrygger, lanserade Lundgrens Lager i slutet av 90-talet. Plötsligt fanns en god svensk öl med rejäl beska, inspirerad av tjeckisk pilsner.

– När Lundgrens Lager kom var den extremt besk. Vissa ölentusiaster hävdar att beskan har minskat sedan dess. Så är det inte. Det är marknaden som har vant sig. I dag finns många beska öl.
– Den enda skillnaden är att vi har bytt ut en dålig lågprishumle mot en bra humle, som kostar och smakar dubbelt så mycket. Den enda förändringen är att ölet möjligen blivit något bättre.

Sedan dess har utvecklingen gått raskt framåt. Svenska mikrobryggerier har i dag en bredd och variationsrikedom som ingen kunde drömma om för tjugo år sedan. Då var det svenska utbudet en öken.

Patrick Holmqvist minns, med förfäran, hur det var i början av 1980-talet.

– Det fanns bara 24 sorters öl på Systembolaget!

Indiskt från Kungsholmen

 Så vad är den senaste öltrenden?
Svar: IPA, som kännarna säger. För vanliga dödlig utläses förkortningen: India Pale Ale. Nils Oscar introducerade sin IPA i oktober förra året.

Vad är India Pale Ale?
Patrick Holmqvist svarar, inte oväntat, med en lång utläggning.
– På 1820-talet lärde sig engelsmännen att torka malt med koks istället för med öppen vedbrasa. Då kunde man plötsligt göra ljus malt – pale ale var fött.
– Snart ville de brittiska kolonialherrarna i Indien dricka pale ale. För att ölet skulle klara den långa seglatsen tillverkade man ett alkoholrikt och extremt humlerikt öl. Humle har konserverade egenskaper. Så var India Pale Ale fött.
Nybryggande i USA kännetecknades redan från början av en vilja att återuppväcka bortglömda eller förflackade öltyper. Nu har alltså turen kommit till India Pale Ale. Nils Oscar India Pale Ale är inspirerat av väckelserörelsen i USA. Alen är kryddad med amerikansk humle, som har drag av passionsfrukt och ananas. Karaktären är fruktig, rik, generös.
– Men den är heller inte väsenskild från det brittiska ursprunget. Vi använder brittisk jäst, som ger mer smak- och doftbidrag än amerikansk jäst, säger Patrick Holmqvist.
– I USA är India Pale Ale extremt humlerikt. I England torrt. Vår IPA är mer komplex än de amerikanska motsvarigheterna, och lite mer yvig och stöddig än de brittiska brukar vara. Kulturen förs framåt genom möten och det är vad vi har försökt att göra.

Patrick Holmqvist är på det hela taget mycket nöjd. Han jobbade i sex månader med att ta fram India Pale Ale, som fått en snyggt designad förpackning, liksom alla produkter från bryggeriet. Den yttre kvaliteten är viktig i en tuff bransch.

– Som bryggare tycker jag att innehållet ska överträffa kostymen.

Jag är benägen att hålla med efter att som första journalist få prova Nils Oscar India Pale Ale. Full av humle i näsan, bedövad av bryggeriets alla lukter och dofter, stiger jag ut i friska luften på Svarvargatan. Trots allt smakar nog öl bäst hos bryggaren.


Dryckesrekommendation
Nils Oscar India Ale [1464] 16:50
Karaktärsfullt, mycket humlerikt öl med toner av tropiska frukter. Passar bra till mat och som sällskapsdryck.

Lundgrens Lager [11242] 15:10
En modern svensk klassiker, inspirerad av tjeckisk pilsner men tillverkad med amerikansk humle vilket gör smaken mer fruktig. Rejäl beska.

Nils Oscar God Lager [1305] 15:20
Bryggeriets storsäljare och det är inte svårt att förstå varför. En lättdrucken, frisk, fräsch och balanserad ljus lageröl, som ändå har en fi ness som höjer den över det mesta som serverars i tappkran på krogen.

Nils Oscar Imperial Stout [1636] 23:50
Kan svenskar verkligen göra stout? Minsann! Denna ständigt prisbelönade stout är ett fylligt, smakrikt, mäktigt öl för fi nsmakare, med alla karaktäristiska rostade smaker och ton av mörk choklad. 7 volymprocent gör att ölen klarar att bära alla smaker. En pärla!

Barley Wine [1591] 32:50
Ett riktigt udda öl med en alkoholstyrka på 9,5 volymprocent (därav namnet; alkoholhalten närmar sig vinets). Fylligt, mycket smakrikt med avrundad sötma. En delikatess som man snarare smuttar på än bälgar i sig. Funkar rentav som alternativ till dessertvin, exempelvis till choklad.


Texten är hämtad ur Vin och Bar Journal nummer 1/2006.

Vill du regelbundet få nyheter och reportage om dryckernas och njutningens värld? Prenumerera på tidningen!