Gin – medicin på flaska

 

 

 

 

Text: Henrik Emilson
Drinkrecept: Martin Bergquist
Foto: Vince Reichardt

Både gin och världens mest spridda grogg kan vi tacka medicinarna för. Men, det finns fler än bara nyttiga skäl att dricka gin och Gin & Tonic. Det är gott också.

 Gin och medicin har en nära relation. Av många tillskrivs den holländske professorn Franciskus de la Boe titeln Ginets fader. I slutet av 1500-talet experimenterade han för att hitta en urindrivande medicin. Då alkoholen har dessa egenskaper och enbär – förutom att vara slemlösande och minska gaser i magen – också driver på, tog det inte lång tid innan de två kombinerades. Medicinen hade eff ekt och det behövdes inget "socker i botten" för att dricka den. Den var rentav ganska god. Medicinen döptes efter franskans enbär – genièvre.

Sprittillverkaren Bols förädlade medicinen 1575, han tillsatte just socker, och benämnde Hollands blivande nationaldryck för genever. Dess popularitet spreds sig över kanalen till England på 1600-talet där blandningen kallades gin och förfi nades under århundradena ytterligare. Bland annat togs sockret bort på 1800-talet, vilket skapade benämningen London dry gin.

Produktionen blomstrade och folket drack då ginen var billig jämfört med annan alkohol. Av folkhälsoskäl chockhöjdes alkoholskatten under The Gin Act 1736, senare byggdes mängder av gin palats för att få bort drycken från gatan. Ginpalatsen var föregångare till puben, men med gin som huvudingrediens. En av de första gindrinkarna var Tom Collins.


3 Ginrecept

  • Raspberry Bramble
    4 cl gin
    3 cl citronjuice
    1 cl sockerlag
    2 cl hallonlikör
    Hallon
    Fyll en tumbler/större whiskyglas med krossad is. Häll gin, juice och sockerlag över isen och rör om. Häll sedan på hallonlikören. Toppa med några färska hallon. Servera med en liten sked. Likören och bären kan självklart varieras.
  • On the move
    2 cl gin
    2 cl Pimms Cup No 1
    Ginger Ale
    Blandas i ett isfyllt tumblerglas. Garnera med enbär och en gurkstav.
  • Gin Fizz
    4 cl gin
    3 cl citronjuice
    1 cl sockerlag
    Sodavatten
    Skaka alla ingredienser, utom sodavatten, i en till hälften isfylld shaker. Sila upp i ett kylt vinglas och toppa med sodavattnet. Garnera gärna med en citronskiva.

  • Efter att ginpalatsen hade övergått till dagens ölinriktade pubverksamhet fi ck ginet en andra blomstringsperiod under förbudstiden i USA runt 1930-talet. Det hembrända gin som smugglades och producerades av maffi an behövde smaksättas och en mängd klassiska gindrinkar uppfanns. Sedan dess har ginet haft en given plats i varje barhylla. I Sverige brukar gin fi nnas representerat på den annars vodka- och whiskytyngda topplistan över Systembolagets mest sålda spritsorter. Internationellt är den också en av de mest sålda spritsorterna, strax efter rom och vodka.

    Men, världens främsta gindrink är en brittisk kreation. En viss Jacob Schweppes tillverkade kolsyrat sodavatten i England. 1870 började han tillsätta smak, Indian Tonic Water var fött. Det innehåller kinin, något som brittiska armén drack som malariamedicin i Indien. För att medicinen skulle gå ner lättare blandades den med gin till, just det, Gin & Tonic. Rena medicinen.


    3 klasser Gin
    Det finns inga appelationsrefler för framställningen av gin, som för till exempel cognac. Det enbärskryddade brännvinet tillverkas var som helst i världen. Grunden är ren sprit som sedan kryddas med minst ett tiotal, ibland fl er, kryddor. Huvudkryddan är förstås enbär, även anis, korianderfrö, angelikarot, kanel och pomeransskal kan ingå i blandningen. Varje tillverkare har sitt eget recept. Det vanligaste sättet att krydda ginen är genom maceration där kryddorna lakas ur före den andra destilleringen i en pot still. Gin lagras sällan, den är drickbar med en gång.

  • London dry gin är den vanligaste och mest spridda ginstilen. Den behöver alltså inte tillverkas i England.
  • Old tom vilket är slang för gammal fet katt, en ovanlig variant som har en sötare ton och påminner om genever.
  • Golden gin är en mycket ovanlig variant av gin som lagrats på fat och därmed fått en guldgul färg. Förekommer framför allt i USA.

  • Texten är hämtad ur Vin och Bar Journal nummer 2/2006.

    Vill du regelbundet få nyheter och reportage om dryckernas och njutningens värld? Prenumerera på tidningen!