Gott om bira i Bryssel

 

 

 

 

Text & foto Marko Wramén

Bryssel är kanske mest känt för att vara ett maktcentrum för EU-politiken. Men det är också huvudstaden i ölens förlovade land, Belgien. Med runt 500 ölsorter från mer än 100 bryggerier är det lätt att bli förvirrad. Men hav förtröstan. Vi guidar dig till några av Bryssels bästa ölkaféer.

Belgien är ett litet land delat i två delar – det franskspråkiga Vallonien i söder och det Holländsktalande Flandern i norr. Mycket skiljer regionerna åt, men en sak har de gemensamt.
De tar öl på allra största allvar.
– Belgien ligger i hjärtat av Europas ölbälte, med Storbritannien och Irland på ena sidan och Tyskland och Tjeckien på andra sidan, förklarar Marc Lemoy från familjebryggeriet Dubuisson.
– Här har många en intim och ibland livslång relation med sitt favoritöl, fortsätter han, lite som fotbollssupporterns förhållande till favoritlaget.
Men så har också belgaren en helt annan laguppställning att frestas av. Inte bara det att man har 500 olika ölmärken att välja mellan, många av dem är väldigt olika sinsemellan.
Jeff Versele, sjunde generationens bryggare på bryggeriet Van Steenberge (grundat 1783), ser det så här:
– Munkarna har alltid förordat öl framför vatten eftersom det var säkrare att dricka. De utvecklade unika öltyper som vi sedan har vidareutvecklat. Många belgare har också växt upp med ett svagare bordsöl till maten hemma och på så sätt har förtjusningen i öl grundlagts redan som barn.

Öl från barnaben således. Här beställer man inte en stor stark, som serveras iskall och halsas snabbt. Om inte annat så av den anledningen att många öl håller en styrka på mellan sju och tolv procent.
De behandlas snarare som vällagrade viner, med respekt för bryggmästarens hantverk och dryckens kvalitet. Varje öl serveras också i sitt eget glas, något som är så självklart att en bartender oftast ber om ursäkt om han tillfälligt fått slut på rena glas av rätt sort.

Välsorterade caféer
Jag minns min förtjusning när jag som nyinflyttad i Bryssel började upptäcka det ymniga lokala öllandskapet.
Nästan vart jag än gick stoltserade man med ölmenyer som räknade 10-20 olika sorters öl. Ett undanskymt men väldigt charmigt exempel är Zageman (116 Rue de Laeken) några kvarter från shoppingstråken vid De Brouckere i centrala Bryssel.
Det är lätt att missa entrédörren i den slitna fasaden. Pass också upp för de udda öppettiderna, tisdag-fredag 12-20. I en lokal som ser ut att ha varit orörd i hundra år serverar ägaren och pensionerade läkaren Costa ett litet men intressant urval öl till mestadels stammisar. Många är äldre stiliga herrar, men låt inte det skrämma bort dig – här är alla välkomna och blir också nogsamt välkomnade av hunden Castard. Caféet har i själva verket bara varit öppet i 14 år, men Costa har inrett med gamla möbler och träpaneler och föremål från sina samlingar. Här sitter man gärna och läser en bok eller samtalar med vänner.
Ett ölcafé som verkligen är gammalt är vackra A La Mort Subite (7 Rue Montagne aux Herbes Potágeres, på andra sidan gallerierna vid Grand Place). Ölhallen har anor från 1910 då Theophile Vossen öppnade dörrarna. Namnet kommer från ett kortspel som de många kunderna från närliggande riksbanken brukade spela. Idag driver fjärde generationen Vossen serveringen och inredningen är densamma – högt i tak, patinerade träbänkar och eleganta väggutsmyckningar
med speglar. Här finns till och med en huskatt.
Stämningen är ofta ölhallslivlig och publiken en blandning av turister och lokalbor i alla åldrar. Mort Subites specialitet är den syrliga gueuzeölen med samma namn (bryggd av De Keersmaeker).

Goda råd för den törstige
Min favorit är mysiga kvartershaket Chez Moeder Lambic (Rue de Savoie 68) bakom det pampiga stadshuset i Saint Gilles. I en liten hörnlokal samsas kvarterens törstiga av alla åldrar och bakgrunder med diplomater, EU-tjänstemän och ölkonnässörer som rest långväga. Det grovt tillyxade trämöblemanget och de hundratals seriealbumen i fack längs väggarna förstärker kvarterskänslan.
Samtidigt går det inte ta miste på att det här är en ölens högborg – väggarna är helt täckta av gamla ölreklamskyltar och hyllor överfyllda med dammiga ölflaskor.
De riktiga skatterna finns emellertid bakom bardisken – 350 spännande ölsorter och kunnig personal. Det behövs när man börjar bläddra i den två centimeter tjocka menyn som är ett himmelrike av goda, märkliga och ibland sällsynta ölbrygder. Känner du dig rådvill så tveka inte att fråga, men var beredd på motfrågor om stil, styrka och färg innan du får ditt expertråd. Eller som bartendern Nicolas uttrycker det:
– Att hjälpa människor att upptäcka de många små bryggerierna och deras öl är en givande del av jobbet. Det är kul helt enkelt! Ett annat trevligt hak där personalen kan sin öl är La Porte Noire (67 Rue des Nexiens) i stadsdelen Marolles, nära fashionabla torget Grand Sablon. I bottenplanet på ett fallfärdigt hus hissas ett smidesgaller upp i taket för att bereda väg ner till en serie källarvalv i tegel med många hundra år på nacken. Här serveras ett 80-tal ölsorter ackompanjerade av en respektabel whiskysamling. Tegelvalven är vackra i sig, varför de keltiska utsmyckningarna som förekommer överallt kan kännas lite malplacerade.
De långa träbänkarna lockar en ganska ung publik, precis som livemusiken en del helger. Men gå hit en vardagkväll och du kan i lugn och ro smutta dig fram genom den svarta portens öllandskap.

Fler bra ölkaféer:
I trendiga stadsdelen Ixelles, finns en hel del trevliga barer. L’Ultime Atome (14 Rue Saint Boniface) ligger mitt bland designade restauranger och chica butiker.
I en stor och bullrig lokal samsas lattemammor med studenter och 30-någontingfolk som dricker te, äter eller smakar av den välväxta öllistan.

Bara något kvarter närmare EU-parlamentet breder de afrikanska kvarteren ut sig runt gatan Chaussée de Wavre. I korsningen med Rue du Trone ligger baren/restaurangen L’Horloge Du Sud (141 Rue du Trone). Det är inte lika hippt som atomen men mycket trevligt på sitt eget sätt. De stora fönsterna ger fin spanarutsikt på alla förbipasserande medan den enkla inredningen låter d
ig fokusera på den väldigt blandade publiken.
Fortsätter du längre söderut till Place Flagey hamnar du snart på läckra Café Belga (18 Place Flagey) som fyller hörnet på det stora gula kulturhuset med båtliknande torn på toppen. Här minglar unga kulturknuttar med lite äldre diton, studenter pluggar över en öl eller en kopp te samtidigt som två slips- och kostymkillar tar en efterjobbetöl. Den stilrena 50-talsinredningen
och den långa zinkklädda baren lämnar fältet fritt för massivt flörtande.
En annan trevlig kvartersbar i Ixelles som blivit mäkta populär är Le Chatelain (Place de Chatelain
17) med sin långa djupa lokal. Mot gatan ligger bardelen som öppnar upp dörrarna när solen skiner. Längre in finns en vackert kaklad matdel där kolgrillen sprider förföriska dofter. På onsdagkvällar, när det är matmarknad på torget, spiller den väletablerade och åldersblandade publiken ut över hela trottoaren.
En helt annan och mer alternativ publik samlas på kvartersbrasseriet Verschueren (Parvis Saint-Gilles 11-13) i stadsdelen Saint Gilles. Hit har folk kommit för en öl i mer än 125 år, vilket den
charmigt slitna och enkla inredningen vittnar om. Namnet kommer från tiden då här låg ett litet familjebryggeri vars provsmakningsoch försäljningslokal snart blev bar. På kortväggen hänger gamla skyltar om matcher från belgiska fotbollsligan, men studenterna och folket från kvarteren runtomkring verkar inte bry sig så mycket om fotboll. Istället är det en trevlig och annorlunda ölmeny och billig mat som lockar.

Mer än 2 000 sorter
När det gäller utbudet av öl är det ingen som slår Délirium Café (4a Impasse De La Fidélité) på fingrarna. Enligt reklamen har man minst 2000 sorters öl i lager, något som förstås är svårt att kontrollera.
Sant är att de har ett svindlande utbud av öl från hela världen, inklusive de flesta belgiska ölsorter. Tyvärr är lokalen ganska trist enligt mitt tycke – en stor källare smyckad med allehanda ölattiraljer lyckas inte skapa den där intima känslan som är så viktig. Läget i en gränd från den stora turistrestauranggatan bakom Grand Place och mittemot Janneken Pis (Manneken Pis syster) garanterar att det finns gott om turister i publiken och ganska få belgare. Men som sagt, vill du ha tillgång till ett enormt ölutbud så är detta en bra plats.
Beermania (174-176 Chaussée de Wavre) är egentligen en välsorterad ölbutik med 400 sorter i sortimentet. Men längst in har ägaren Nasser skapat ett litet café där man kan provsmaka produkterna. Perfekt för den som vill smaka innan köp!

Författarens favoriter:
Här har jag gjort en liten lista på några av mina egna favoriter som inte nämnts tidigare i artikeln.
Bush amber, en underbart bärnstensfärgad öl med lång tradition från familjebryggeriet Dubuisson (som betyder just buske). Styrkan (12%) döljs förrädiskt i den mycket fylliga smaken.
Malheur Biére Brut, också brygd på ett litet familjebryggeri. Det här är champagne fast gjord på öl. Gudomligt god och väldigt festlig, (11%).

Cuvée Ermesinde, en pärla fylld av smaker, likt dofter från en sommaräng, (8%).
Guldenberg, också denna öl överraskar med många friska smaker, lite torrare än Ermesinde, (8,5%).
Gulden draak, mörk, kraftfull och väldigt fyllig (10,5%).
Piraat, från samma bryggeri som gyllene draken. Frisk, ljus och syndigt god, (9%).


Bryggerier som går att besöka
Många bryggerier tar emot besök, men ofta bara i grupp. Det finns dock undantag, varav några är:
  Cantillon finns i själva Bryssel (Rue Gheude Straat 56, www.cantillon.be) och är kända för sina spontanjästa lambics och gueuzes.
  Achouffe (Rue du Village 32, Achouffe, www.achouffe.be) i södra Belgien är kända för sin friska öl La Chouffe med en liten tomte på.
  Dubuisson (29 Chaussée de Mons, Pipaix, www.br-dubuisson.com) i västra Belgien är ett av de äldsta familjebryggerierna i Belgien. Kända för sin starka Bush-öl. 


Belgisk öl i Sverige
Alltfler svenskar börjar få upp ögonen för belgisk öl, och i och med det sprider de sig sakta ut till krogarna.
  I Göteborg har Delirium café (Kronhusgatan 2B, www.deliriumcafe.se) öppnat med franchiseavtal med Brysselbaren och med samma sortiment – 2 000 öl.
  I Stockholm har Pressklubben/Duvel Café (Vasagatan 50, www.duvelcafe.com) länge specialiserat sig på belgiska brygder och har ett imponerande sortiment.
  Systembolaget har en del av de mer kända belgiska ölerna, till exempel flera trappister, några klosteröler och ett par gueuzes. Gå in på www.systembolaget.se, klicka på ”öl” och välj sedan ursprung ”Belgien” så får du en lista.


Belgiska ölsorter:
Man kan dela upp belgisk öl på många sätt, ett av dem är så här:

Lager

De som mest liknar våra svenska ölsorter. Vanliga märken är Jupiler, Maes, Vedett.

Lambic

Unik för Belgien. Det här är en urgammal typ av spontanjäst öl som smakar mycket annorlunda
och ofta väldigt syrligt.
Exempel är Cantillon Lambic och Boon Lambic.
Genom att blanda olika årgångar av lambic skapar man Gueuze (ungefär som när man blandar olika årgångar till en whisky).
Prova till exempel De Cam Oude Gueuze eller Gueuze 100 procent Lambic Cantillon.

Trappistöl

Trappistölen är egentligen inte en viss typ av öl, de karakteriseras istället av att de är bryggda på speciella Cistercienserkloster enligt vissa hårda regler och godkända av påven. En del av vinsten måste till exempel användas till socialt arbete. Det finns bara sex äkta trappister, alla väl värda att prova. De är Achel, Chimay, Orval, Rochefort, Westmalle och den sällsynta Westvleteren.

Klosteröl
Trots namnet är de i princip aldrig bryggda på ett kloster. Däremot kan bryggeriet ha ett avtal med ett kloster, eller så har man tagit namnet från en klosterruin eller helt enkelt hittat på. Klosterölen är ofta stark (allt från 5 till 10
procent), söt och bärnstensfärgad med fyllig smak. Exempel på fina klosteröl är St Feuillien och St Bernadus.
Vanligare är Leffe, Grimbergen och Ciney som man ofta hittar på fat.

Veteöl
Med Hoegaarden som härförare har dessa ljusa och ofta grumliga öl blivit populära törstsläckare när det är varmt. Ibland kallas de vitöl (witbier/biére blanche). De är inte så starka som många andra belgiska ölsorter (ofta 4-5,5 procent). Uppskattade märken är Watous Witbier Troublette och Limburgse Witte.


Texten är hämtad ur Vin och Bar Journal nummer 5/2006.

Vill du regelbundet få nyheter och reportage om dryckernas och njutningens värld? Prenumerera på tidningen!