Guttår

 

 

 

 

Text: Örjan Abrahamsson
Drinkar: Katarina Grip Höök

Kan man göra rom i Sverige? Lagrad rom? Ja, faktiskt. Träkumla rom på Gotland har lyckats över förväntan. Dessutom med världens första rom tillverkad på sockerbeta.

GuttårSäg sockerbeta – och jag tänker på hur brorsan och jag utfodrade grannens kossor under jullovet på södra Gotland. Minns ännu hur jag nyfiket smakade på de tunga, klumpiga rotknölarna – och förfärades.

Smaken var sötaktig, kvalmig, stärkelsesträv. Kossorna var däremot hänförda. Så när jag förra året på en gård i Träkum la, strax söder om Visby, fick chans att prova världens första rom gjord på sockerbeta var jag skeptisk. Dessutom var rommen inte karibisk utan ursvensk.
Det luktade marknadföringsspektakel. Så många har redan försökt kränga halvtaskig sprit i lyxförpackning. Bränneriet Träkumla rom presenterade en olagrad, en smaksatt och en lagrad rom. Den olagrade rommen Altissima Noll var överraskande. Bra. Den pistagesmaksatta Altissima förbluff ade genom att inte bara vara riktigt udda utan dessutom god, i oblandat skick. Den lagrade Altissimma gjorde mig smått förundrad. Svensk socker betsrom! Nu förstod jag äntligen kossornas hän förelse.
Så hur föddes den smågalna idén att göra rom på Gotland? På sockerbetor? Det krävs kanske också andra – större – visioner än enbart att göra svensk rom för att gå iland med en sådan idé.

Ett annat liv
Roger Ogestadh och Johan Forsberg, männen bakom Träkumla rom, har också bytt liv. Det förstår jag när vi träffas på deras kontor, inrymt i en gammal ombyggd ladugård, med själva bränneriet i rummet intill.
Träkumla Rom har fyra ägare: Johan och Roger samt två passiva delägare. Det är en av de passiva delägarna som äger den fantastiskt vackra, välskötta Gotlandsgården.
Roger och Johan driver och sköter all verksamhet, från bränning till marknadsföring. Inklusive kaffekokning. De är kompanjoner. Och gamla kompisar.

– Vi jobbade på ICA Meny och kände båda att vi ville göra någonting annat. Jag ville bryta upp, säger Roger på mild gotländska.

– Jag var trött på livet i storstan. Det handlade bara om att jaga. Att få mer och mer i lön, större och större tjänstebil, mindre och mindre mobiltelefon, snabbare och snabbare dator. Efter tio år i Stockholm längtade jag tillbaka. Alltså till Gotland.

– Vi brukade skämtsamt säga: vi är i närheten av normalbegåvade, så vi borde kunna hitta på något sätt att tjäna pengar själva.

Också Johan Forsberg, som är fastlänning, ville bort från Stockholm. Numera är de båda bofasta på Gotland. Alkohol var kul att jobba med och Johan är dessutom sommelier.

– Vi hade redan sett whiskyns segertåg i Sverige, fyller Johan Svenskarna är världsmästare i single maltkonsumtion per capita. Och överhuvudtaget bra att plocka upp nya trender. I slutet på 90-talet anade man en ny trend. Rom. Hmm. Men ändå. Är det inte en extremt vågad satsning? Och varför på Gotland?

– Jag såg en tv-dokumentär om sockerproduktion och sockerbruk på Gotland och i Skåne. Så jag funderade lite. Kombinerade ihop socker, med Gotland som ö – med en stark marknadsföringspotential – och livskvalitetperspektivet. Jag gjorde en presentation för Roger. Och så satte vi igång.

Bara så där? Nja. Inte riktigt. De krävs en stor apparat för att starta ett spritbränneri i Sverige. Många, många myndigheter ska säga sitt. Det är ett nålsöga att ta sig igenom. För Träkumla rom tog det två år.
Att bränna sprit på sockerbeta måste väl vara ganska ovanligt? Inte alls. Men det handlar huvudsakligen om industrisprit. Sockerbetor är en billig råvara. Johan har för sig att apelsinspriten Cointreau görs på sockerbetor.

– Men ingenstans i världen gör man rom på sockerbetor.

Sockerbeta på latin
GuttårEtt oväntat problem uppstod dock när de sökte tillstånd. Inom eu måste en produkt som kallas rom vara gjord på sockerrör. Basta. Sådan är den kompromisslösa lagen.

– Skulle vi istället köpa melass från importerade sockerrör!? frågar Johan retoriskt.
– Men då förlorade vi Gotlandsperspektivet. Och det var viktigare för oss.

Så därför kallas deras rom för Altissima, vilket är det latinska namnet på sockerbeta. Hade ni provbränt själva? I all hemlighet förstås.

– Genom en livsmedelsprofessor – som säkerställde hela framställningsproccessen, från ax till limpa – fick vi kontakt med ett alkoholforskningsinstitut i Paris.
– Vi skickade dit melass och juice av sockerbetor. Och fick tillbaka 82-procentig sprit i småflaskor.
– Vi satt på ett kontor i Stockholm en eftermiddag och sniffade och provade. Dels en renad rom – som smakade som vilken sprit som helst. Och dels en ofiltrerad och orenad rom – och den var så intressant att vi där och då tog beslutet. Nu bränner de 20 000 liter rom årligen och har 4 000 liter i lager. Johan, som numera är bränneri ex per ten, guidar oss runt i bränneriet där kopparpannan tronar i putsad storhet. Rummet är kliniskt rent som ett laboratorium.
– Bara maskinparken går loss på en miljon kronor.

Johan tar oss in i skattkammaren. Rummet där rommen lagras på 200-liters gamla bourbonfat.

– I Karibien använder man nästan uteslutande bourbonfat för att lagra rom.

Mer smak på eget fat
Träkumla rom har också en egen specialitet. Vissa 200-litersfat är ombyggda till små 30-litersfat. Intresserade kan investera i ett eget fat för 13 200 kronor.

– Skillnaden är markant. Fatkaraktären är mycket tydligare.

Så hur kommer Träkumlas lagrade rom att utvecklas och smaka på sikt? I
ngen vet. Nästa år ska den treåriga romen börja att säljas. Men tre år är en baby i när man talar om lagrad rom.
Förra sommaren såldes små kvantiteter av den lagrade rommen. Och i so
mmar gör man ett nytt, begränsat släpp.
Johan och Roger tar det med ro, gillar entusiastiskt läget. De stortrivs. På Gotland.
Och med verksamheten som sakteliga börjar att ta fart. Fortfarande är Träkumla rom endast öppet för slutna sällskap, men drömmen är att kunna göra som på kontintenten. Att folk som tittar förbi också kan få prova och köpa.
Men dit är det en bit kvar. Den svenska försäljningsmonopolet står orubbat kvar i ensamt majestät. Tills vidare.
Den som lever får se – och smaka. Undrar vad kossorna tänker.


Dryckesrekommendation
Altissima Pistage [70845] 267:–
Olagrad rom med pistagesmak och liten sötma. Kul, udda drinkbas.
Altissima Noll [80293] 289:–
Olagrad rom, främst som drinkbas till exempelvis Mojito och Caipirinha.
Altissima Debutant [10014] 378:–
Lagrad, fortfarande ung rom med mjuk och komplex smak, med tydliga toner av vanilj, kaffe och kakao. Begränsat släpp om 400 flaskor i juli 2006.

Texten är hämtad ur Vin och Bar Journal nummer 3/2006.

Vill du regelbundet få nyheter och reportage om dryckernas och njutningens värld? Prenumerera på tidningen!