Här bör du testa bourbon

Saddle & Sabre kallar sig för ett steakhouse, ett namn de visserligen gör skäl för, men ända sedan de öppnade har de mest varit kända för sitt fina utbud av bourbon och rågwhiskey.
Utbudet är inte bara ett av de största i Stockholm utan också ett av de mest intressanta, med ett flertal sorter som inte går att hitta någon annanstans.

Medan jag väntar på mitt sällskap ber jag bartendern om en bourbon som är bra att börja kvällen med. Han rekommenderar Jefferson’s Reservere, en blandning av fyra olika bourbon av olika åldrar. Det är en bra bourbon att starta kvällen med, den har en väldigt snäll smak och bränner inte så mycket som bourbon ofta gör. Snäll ska dock inte missuppfattas som tråkig, den är rejält smakrik med toner av vanilj och russin. Det är en väldigt bra standardbourbon, inga konstigheter, bara riktigt hög kvalitet.

Från början var planen bara att prova Saddle & Sabres utbud av drycker, men ryktet om deras Texas No Bean Chili har gjort att vi bestämt oss för att äta också. Den går att beställa i tre styrkor: regular, hot, och double hot. Jag gillar stark mat, men jag nöjer mig med en hot för att bevara smaklökarna för resten av kvällens provsmakningar.

Jag beställer också en skål creamed corn vid sidan av; creamed corn kan jag aldrig säga nej till. Chilin är rejält stark, men det är en angenäm hetta. Den växer långsamt och når en bra topp utan att ta över och förstöra smaken. Köttet är perfekt och den fruktiga chilismaken känns tydligt. Det finns inte mycket att klaga på.

Till chilin serveras nachos, tortillabröd, gräddfil, rödlök, och pickles. Det finns inte mycket att säga om tillbehören, det är chilin som är hjälten på tallriken. Majsen är också riktigt bra, även om lite mer salt inte skadar.

Efter maten frågar jag personalen om deras mest udda rågwhiskey. De rekommenderar en Dad’s Hat Vermouth Finish, en rågwhiskey som avslutningslagrats på vermouthfat. Jag måste hålla med dem, det är en riktigt udda whiskey. Det märks tydligt på både doft och smak att den legat på vermouthfat. Den har toner av frukt och kryddor som normalt inte finns i en rågwhiskey, men det som utmärker den mest är torrheten. Det är en väldigt annorlunda upplevelse att dricka en whiskey som är torr. Det är definitivt något som bör provas om man vill ha en annorlunda whiskey men jag kan tyvärr inte kalla den god.

Näst på tur står en Jack Daniel’s som tillverkats speciellt för Saddle & Sabre. När jag var yngre och mer seriös med min image som hårdrockare var det i princip obligatoriskt att dricka Jack Daniel’s, helst ren, så jag är välbekant med smaken. Jag kan dock inte påstå att jag någonsin kunnat kalla den god, vilket gör att förhoppningarna på den här inte är höga. Det visar sig dock att jag har helt fel.

Det märks direkt att det är en helt annan kvalitet på den här än på en vanlig Jack Daniel’s. Den har inte alls samma överdrivna sötma och skitiga smak som den vanliga har, och den bränner inte alls lika obehagligt. Istället har den en riktigt tydlig smak av majsen den destillerats på. Det här är en riktigt bra bourbon, jag skulle nog sträcka mig till att det är en av de bättre jag druckit. Tyvärr finns det inte mycket kvar av den, så planera ett besök på Saddle & Sabre snarast om du vill prova den.

Som avslutning ber jag om deras absolut bästa rågwhiskey. De serverar två stycken, en Very Olde St Nick Winter Rye och en Thomas H Handy Sazerac. Very Olde St Nick är något av det mest exklusiva som går att dricka när det kommer till rågwhiskey. Den är amerikansk, men tillverkas enbart för den japanska marknaden; enda sättet att köpa en flaska utanför Japan är på auktion. Den må vara dyr, men den är värd varenda krona. Trots en alkoholhalt på över 50 procent är det en oerhört len rågwhiskey, den rinner ner som vatten och den brännande känslan är nästintill obefintlig. Det som är mest intressant med smaken är att den har en hel del toner av rom. Den är dock inte lika söt som rom ofta är och smaken av råg finns tydligt där. Jag rekommenderar att trots den höga alkoholhalten dricka den utan vatten, med bara några droppar försvinner romtonerna nästan helt. Det är fortfarande en riktigt bra rågwhiskey, men mycket av det som gör den unik försvinner.

Thomas H Handy Sazerac är raka motsatsen. Len är definitivt inte ett ord jag skulle använda för att beskriva den. Den har en riktigt intensiv smak som slår till direkt och den bränner ordentligt. När jag håller kvar den i munnen känner jag att den börjar dunsta, och tungan och kinderna domnar lite lätt. Det är inte så konstigt då whiskeyn ligger på över 60 procent. Trots det är det en angenäm upplevelse att dricka den, förutsatt att man inte har något emot en whiskey med riv i. Smaken är förvånansvärt fruktig och trots den höga halten alkohol känns den inte i smaken. Precis som Olde St Nick rekommenderar jag att den dricks utan vatten. Vattnet tunnar ut smaken rejält och fruktigheten är inte alls lika påtaglig. Dessutom kommer alkoholen fram väldigt tydligt i smaken. Den höga alkoholhalten gör att det inte är en whiskey för alla, men jag rekommenderar att prova den om möjligheten ges.

Jag är väldigt imponerad av mitt första besök på Saddle & Sabre, trots att jag bara hinner prova en bråkdel av vad de har att erbjuda. Det jag får uppleva av både mat och dryck håller hög kvalitet, kombinerat med personal som är både trevlig och ordentligt kunnig gör det att jag definitivt kommer återvända fler gånger.