Kommer jenevern igen?

”Brännvin förekommer aldrig i mitt hus, men understundom tager jag mig en genever!” säger den uppenbarligen lätt försupne prelaten i Albert Engströms klassiska skämtteckning. Den säger ganska mycket om hur denna sprit betraktats, som en slags medicin. Det gäller inte bara svensk­arnas förhållningssätt – även de som skapade jenevern hade de läkande effekterna som utgångspunkt. Kanske…

Som med alla spritsorter är det ofta lite oklart med vem som var först med att framställa den. Men många anser att det var en holländsk apotekare på 1500-talet som smaksatte starksprit med enbär i avsikt att skapa en örtmedicin mot olika krämpor, framför allt muskelvärk och stela leder.

Uppenbarligen trodde man att enbusken hade medicinska och helande egenskaper, för under digerdöden eldade man en­bär och enved i rum där det funnits pest­smittade för att med röken rena huset. Att bada i vatten som kokats med en­bär ansågs också kunna kurera hudsjukdomar. Konsten att destillera kom till Holland under 1400-talet med irländska munkar, som hade lärt sig det av araberna – ungefär samtidigt kom den till spanjorerna direkt från araberna.

Ursprungligen destillerades öl eller mjöd i de holländska hemmen. Efter­hand blev det vanligare med sprit gjord direkt på säd, och den smaksattes ofta – eftersom den smakade så illa – med anis, fänkål, kummin eller … en­bär. Den senare kryddan kom att dominera i tillverkningen – dels för att det var gott om enbuskar i landet, dels för att man alltså trodde att enbär hade speciellt nyttiga egenskaper ur medicinsk synpunkt. Holland var vid den här tiden en av de stora sjöfararnationerna med en omfattande handel, vilket gjorde att en mängd kryddor lossades i landets hamnar, och man experimenterade friskt med olika smaktillsatser – även peppar, kanel, muskot och ingefära förekom. Men enbär blev det som kom att dominera och jenevern har varit landets nationaldryck sedan 1600-talet.

jenever_bols-oudeboll

Jenever anses i Holland i dag vara en dryck för gamla människor, och lite grand har den kanske kommit ur mode i stora delar av världen. Det anses till exempel inte möjligt att använda den i drinkar och cocktails, utan det vanliga är att den dricks på det numera i Holland traditionella sättet – tillsammans med ett glas öl; en så kallad ”kopstoot” – vilket betyder ”ett slag i huvudet.” Ofta får du det höga smala jeneverglaset fyllt till randen så att du bara kan börja dricka genom att luta dig fram, och inleda med att sippa från det nästan överfyllda glaset där det står. Men det är precis så man ska göra.

Men jenevern har haft en helt annan ställning i världens barer – det är ganska troligt att när en ”Tom Collins” mixades första gången i slutet på 1800-talet så var det jenever och inte gin som användes, eftersom jenever då var väldigt mycket vanligare i USA som bas för drinkar – och det var ju där som den stora cocktailrevolutionen kom som sedan spred sig över världen.

Gin som i dag är den vanligaste spritbasen för en Tom Collins har en helt annan smak än jenever – trots att båda är smaksatta med enbär. Men jenevern påminner ofta mer om en relativt mild whisky eller till och med sherry.

Men ursprunget är detsamma för jenever och gin. Under krigen och konflikterna mellan Holland och England under 1500- och 1600-talen utvecklar de brittiska soldaterna en smak för jenever, och även om de tyckte om hur drycken läskade deras strupar och sinnen, så ansåg de att namnet inte låg så bra i munnen … så ”jenever” blev ”gin”. När sedan destilleringstekniken i England tog ett stort språng, och det blev möjligt att producera renare och mindre illasmakande sprit, utvecklas den engelska ginen åt ett annat håll än den holländska jenevern.
Men i dessa tider då vi gärna söker efter mer ursprungliga smaker – även när det gäller sprit – kanske jenevern kan få en renässans; inte bara som ”kopstoot” utan även som ingrediens i cocktails?

Några olika varianter av jenever

Oude jenever har en mjukare och sötare smak, är mer gul i färgen och alkoholstarkare. Oude jenever produceras genom den ursprungliga och traditionella metoden, medan jonge jenever skapades under Andra världskriget då det var brist på många av de ingredienser som användes. Det var förvisso även brist på kopparpannor att destillera i, eftersom tyskarna beslagtog dem för att koppar behövdes i krigsindustrin.

Korenwijn får mogna i en ektunna under några år. Bär och frukt kan tillsättas under destilleringsprocessen och då får man till exempel bessenjenever där man använder hallon. I den tillsätter man också socker, och den är därför förstås sötare och dessutom något alkoholsvagare. Citroentje har smaksatts med citron.