Lag och maträtt

Vi fick höra att det fanns restauranger i Haag där maten är så god att det skulle kännas som ett brott att inte komma tillbaka kvällen efter och beställa in ännu en stor middag.
Brottsligt?
Klart vi bestämde oss för att skicka dit en av Sveriges bästa deckarförfattare för att tillsammans med sina vänner vid Interpols svenska desk i Haag skildra vad staden har att erbjuda när det gäller dryck och mat.

Med lätta sinnen landar min fru och jag på Schipol i Amsterdam. Svunnen är den tid då allt var tax free och man kunde beställa en Bentley här till överkomligt pris, men lik förbannat är det i vårt tycke en av Europas trevligaste flygplatser.
Medan vi köper tågbiljetter och tar hissen ner till spåren funderar jag över mitt uppdrag. Denna tidnings redaktör tänkte inledningsvis att jag skulle röka cigarrer med fångar inlåsta i krigstribunalen i Haag och diskutera allehanda.
I ett mail påpekade jag stillsamt att uppdraget kunde medföra en del praktiska svårigheter, att jag åkte till Haag för att träffa mina snutkompisar och att jag hellre åt och drack mig igenom några av stadens bättre krogar.
Jag fick inget svar.
Nu, efter trettio minuters tågresa, kliver vi av vid Haags central och ber taxichauffören köra oss till hotellet efter ett snabbstopp vid en välsorterad ost- och chokladbutik.

Minibarens innehåll ingår i priset och det fylls på vartefter det töms. Till varje frukost serveras champagne. Allt är med andra ord som det ska vara.

Incheckningen på det anrika badhotellet Grand Hotel Amrath Kurhaus går snabbt och effektivt. Personalen är som sig bör på ett femstjärnigt hotell; en mindre armé av människor bär bagage, öppnar dörrar, ordnar biljetter och taxi utan att stå med utsträckta händer efteråt. Ett superiorrum med havsutsikt kostar inte stort mer än ett vanligt hotellrum men upplevelsen är betydligt bättre. På rummet väntar tjocka frottébadrockar, i badrummet står japanskt schampo, balsam och badolja med blomextrakt och för en gångs skull finns det tillräckligt med handdukar. Minibarens innehåll ingår i priset och fylls på vartefter det töms. Till varje frukost serveras champagne. Allt är med andra ord som det ska vara.

Jag tillbringar en stund med att gå runt i den vackra byggnaden. Kurhaus är beläget direkt på stranden i stadsdelen Scheveningen dit tio miljoner turister söker sig varje år. Hotellet ritades av de tyska arkitekterna Johann Friedrich Henkenhaf och Friedrich Ebert och byggdes 1884 men hann knappt bli färdigt innan det eldhärjades svårt och fick byggas upp igen 1886. Under sina storhetsdagar har Kurhaus gästats av kungar, statsöverhuvuden och inte minst berömda artister som haft konserter där. Det sista uppträdandet gjordes av Rolling Stones i hotellets Kurhauszaal i augusti 1964. Amrath Kurhaus stjärna dalade, hotellet stängdes 1969 och hotades av rivning 1975 men räddades av en kulturstämpel, renoverades och återinvigdes av prinsessan Beatrix 1979.
Ergo – det är här man ska bo i Haag.

interpol-haag_minibar_restaurang

Nedanför hotellet löper en flera kilometer lång strandpromenad full av restauranger, barer och klubbar. Ut från promenaden löper också en lång pir där olika etablissemang erbjuder nöjesliv halva natten lång.
Det hade varit skönt att stanna en dag på hotellet. Läsa, filosofera, skriva. Gå längs stranden.
Men det är inte därför jag är här.

Fyra män – en viktig del av den svenska polisens ryggrad i det europeiska samarbetet – som utgör den svenska desken vid Europol, ska snart flytta hem då deras kommenderingar går ut. Efter fem år i Haag ska Senapskungen, Skägget, Spanarn och The Boss få nya uppdrag i Stockholm och ersättas av friskt blod.
”Kommer du att sakna Haag?” undrade jag i telefonen innan jag reste.
”Ja och nej”, muttrade Senapskungen. ”Varje dag upplever man fyra årstider med sol, blåst, regn och överraskningar men ja, herregud, restaurangerna, barerna, folket, havet och …”
Att denne kommissarie – känd för att han många år tidigare grep en av Sveriges värste mordbrännare – fått sitt öknamn beror på att han vid blotta åsynen av senap ser ut som en tår­ögd femåring. Till saken hör också att han lider av ett antal tvångsbeteenden som att räkna ihop tid för rakning med tid för äggkokning. Men allt detta spelar mindre roll i den internationella brottsbekämpningen där han gör det han är bäst på.
Fångar bus.

I ett museum av alldeles lagom-format trängs målningar av såväl Rembrandt som många andra stora mästare.

Efter att ha lämnat bagaget på hotellet vill vi ha en kultur­upplevelse. Spårvagn nummer ett tar oss snabbt till centrum och därefter är promenaden kort till museet Mauritshuis, vägg i vägg med parlamentet.
Ty Haag, Nederländernas tredje största stad, är huvudstad men ändå inte. De regerande instanserna sitter här, kungen Willem Alexander bor och arbetar här, de statliga ministerierna och utländska ambassaderna finns här. Trots detta är, enligt den nederländska konstitutionen, Amsterdam huvudstad i Holland.

Gud bevare oss för en påtänd turist.

Bara för säkerhets skull eller, hur tänkte de? Lika märkligt som den tämligen nya lagen som säger att enbart holländska medborgare får köpa haschkakor på kaféerna. Gud bevare oss för en påtänd turist.
Nåväl, Mauritshuis, alltså. Det är ju där hon hänger, den alla vill se.
Flickan med pärlörhänge.
Johannes Vermeers oljemålning från 1665 av en oskyldig flicka med öppen mun och en glimrande pärla i ena örat har fascinerat hundratals miljoner människor genom åren och även givit upphov till både en roman och en film.
I ett museum av alldeles lagom-format trängs målningar av såväl Rembrandt som många andra stora mästare. På en dryg timme fylls hjärnan av så mycket konst och intryck att det räcker för flera dagar.

Sms från Senapskungen. Han har fått i uppdrag att välja några icke-turistiga barer och restauranger som kan förgylla våra få dygn i Haag. Nu skriver han att vi lite senare bör infinna oss på puben Old Jazz.
Stället är folkligt, stökigt, trångt, högljutt och synnerligen genuint. Det snackas, gapas, dricks, trängs och spelas musik tills den siste gästen vacklar ut genom dörren på nattkröken.

Här blandas snutar med kontorsfolk, busschaufförer, ljusskygga undergroundentreprenörer, kvarterets alla invånare och allsköns törstiga.

interpol-haag_umami

Vi går vidare för ett glas eller två på De Sein, en liten bar mitt emot huset där Senapskungen bor. Och för dig som kan din kriminallitteratur – i undertecknads bokserie om psykopaten Silfverbielke framgår också att den svenske Europol-kommissarien Jacob Colt bor på Antonie Heinssus straat och super alldeles för mycket på De Sein.
Här blandas snutar med kontorsfolk, busschaufförer, ljusskygga undergroundentreprenörer, kvarterets alla invånare och allsköns törstiga. Ljudnivån är lägre än på Old Jazz, stämningen lika bra, priserna humana.
I god form för mat beger vi oss till Umami by Han, en trendig fusionrestaurang ägd av mathärskaren Han Ji som också är kock på krogen HanTing Cuisine som fått en stjärna i Guide Michelin. Personalen på Umami berättar – inte utan viss nervositet – att Han Ji är en gastronomisk diktator som designar mat, härskar i köket men inte själv stoppar fingrarna i de väldoftande råvarorna utan hellre med falkögon övervakar det artisteri som pågår.

Han Ji är en gastronomisk diktator som designar mat.

Umami erbjuder ”det asiatiska köket med en fransk twist”. Måltiden delas upp i tre delar. För varje del beställer man två valfria smårätter. Ett sällskap på fyra personer kan alltså se bordet dukas upp med totalt tjugofyra fat med läckerheter som alla kan dela på. Menyn är omfattande. Här trängs ankbröst med lammtartar, mangogambas, Ibericofläsk, tryffelvinaigrette, gurksås, rå makrill, tenderloin, vietnamesisk kyckling och mycket mer. Den som ändå inte fått sitt lystmäte kan beställa mer från en extrameny och naturligtvis har restaurangen också en sommelier som gärna komponerar en passande vinmeny till den gastronomiska resan.
Vi är fyra kräsna vid bordet och beställningarna varierar brett. Betygen blir dock snävare, allt pendlar mellan fyra och fem på en femgradig skala och det tar oss en bit över två timmar att njuta oss igenom alla smårätterna.
Kvällen avslutas på restaurangen och baren Goode Hof. På den stora, gasolvärmda uteserveringen sitter vi under tak med kaffe och drinkar, planerar morgondagen och betraktar hur nattens folk skyndar förbi mot nya mål. Någon ska hem och jaga sömn, några ska söka eller bekräfta kärleken, andra köpa eller sälja droger. Bland den administrativa huvudstadens 500 000 invånare finns alla sorter.

Att dricka champagne, prata med en beagle och blicka ut över havet samtidigt är sammet för en svart själ.

interpol-haag_grand-hotel-amrath-kurhaus_frukostbuffe

Morgon igen. En snabb promenad längs den långa stranden tvingar undan tröttheten. Den fuktigt kalla blåsten gör längtan till Kurhaus frukostbuffé starkare och stegen blir snabbare.
Champagnen ackompanjeras av färskpressad apelsinjuice och nymalda kaffebönor som blir till brygd – svart, cappucino eller latte. Vid ett långt bord väntar nyfräst bacon, ostar, skinka, leverkorv, marmelader, grönsaker, yoghurt, croissanter, doftande färska brotchen och ja – allt det där som ska finnas.
Vid bordet bredvid sitter ett engelskt par i förskingringen. Vid deras fötter ligger beaglen Alfie. Hotellets personal har tjänstvilligt burit fram en tjock madrass och en vattenskål, allt för att hunden ska må lika bra under frukosten som dess ägare. Typiskt Holland, hundarna är med överallt – på hotell, restauranger, barer och i affärer. Inte så mycket tjafs. Och en erfarenhet rikare vet jag nu; att dricka champagne, prata med en beagle och blicka ut över havet samtidigt är sammet för en svart själ.

interpol-haag_van-kleef-jenevers

Ett sms från Senapskungen kallar tillbaka till verkligheten. En kort spårvagnsresa senare ses vi för att tillsammans med Skägget och hans familj promenera till van Kleef Jenevers på Lange Beestenmarkt, i folkmun kallat ”Genevermuseet”. Här har föregångaren till gin tillverkats sedan 1842. I den tämligen trånga butiken ger den pigga Heikke ett snabbt föredrag om spritens tillkomst, vi guidas till alla kryddväxter på den lilla bakgården och därefter är det fri provning.
Den Jenever som från början fanns i ett enda orignalutförande erbjuds nu i så många smaksatta former att ingen kan hålla räkningen. Vi provar mandarin, salmiak, choklad, hallon, apelsin, citron och Bruidstranen, full av små bladguldsbitar och avsedd för flickor som just gift sig. Vi blir allt gladare och vill helst ha en flaska av varje.

En äldre man kommer in från gatan, tränger sig fram bland turisterna och ställer ett tomt lerkrus på disken. Det räcker med en nick. Han vill ha påfyllning. Återvinning, miljövänligt och alltihop på en gång. Jeneverskt.

Jag inhandlar omedelbart ett lerkrus med originalgenever – Kruide Baggâh – eller skitkryddor som den unge mannen bakom disken föredrar att kalla det hela, samt en halvflaska med chokladsmak och en med salmiak. Garanterad njutning och huvudvärk tappat i samma flaska.
Vi går vidare mot en sen lunch.

Plötsligt slår ett slagregn ner miljoner små blomblad och får trottoarerna att likna en scen ur Bret Easton Ellis roman Glamorama.

Skägget, som säkert lovat familjen att inte prata jobb under helgen, sluter upp bredvid Senapskungen och diskuterar en narkotikaliga som tycks härja över stora delar av Europa.
Senapskungen saktar ner, går bredvid mig och säger:
”Det är viktigt, förstås, det där. Men för mig finns det annat som är lika viktigt. Baltiska organiserade ligor gör räder in i Sverige och gör inbrott i villor i Norrland. Dem vill jag åt. Fånga bus. Gammalt hederligt snutjobb, du vet.”
Plötsligt slår ett slagregn ner miljoner små blomblad och får trottoarerna att likna en scen ur Bret Easton Ellis roman Glamorama. Vi når fram till De Boterwaag, Smörvågen, vid Grote Markt-torget, där det dagen till ära arrangeras en ölfestival.
I mitten av den gamla tegelbyggnaden, numera förvandlad till bar och restaurang, hänger fortfarande en stor järnvåg från det femton meter höga taket. Hit fraktades förr smör och ost från grossister som ville väga lasten innan den skars i mindre delar och såldes vidare till handelsmän.

Spanarn, nyss hemkommen från tio dagars semester i Kina, ansluter.
”Tjena! Var är The Boss?”
”På 40-årsfest”, svarar Skägget. ”Vi klarar oss ändå.”

Smörvågen erbjuder en rad osträtter, soppor, sallader och smörgåsar med delikatesspålägg. Jag väljer en matig sallad där en enorm avokado vilar på en bädd av fräscha grönsaker, krutonger och baconbitar, allt i en vinaigrette som får smaklökarna att le. Portionerna är generösa och för mindre än tio euro blir du mätt och glad. Den som inte vill äta kan naturligtvis nöja sig med ett glas vin, en öl eller varför inte – ett glas Jenever.
Utanför kommer regnet tillbaka men under tälttaken tycks öldrickarna obekymrade och diskuterar högljutt för att överrösta musiken från högtalarna.
Skägget och hans familj avviker för att ägna sig åt sociala åtaganden. Vi andra går ut och springer för att hinna med spårvagnen. En kvart senare är vi tillbaka i strandstadsdelen Scheveningen, nu för att utforska en av Haags bästa restauranger.
Men först – en drink.

interpol-haag_catch

Rootz erbjuder en komplett restaurangmeny men det är i första hand för ölen som gästerna söker sig till serveringen vid Scheveningen Marina. Här finns det inte mindre än 240 sorters belgisk och holländsk öl att smaka på. Den som vill kan förbeställa ölprovning för en grupp.
Så är det dags för kvällens kulinariska upplevelse. Vägg i vägg med Rootz ligger Catch, stadens bästa fiskrestaurang. Arkitekturen i tvåvåningsrestaurangen är elegant och futuristisk. Strax innanför ingången arbetar en av kockarna bakom en disk där allehanda färska skaldjur finns till beskådande. På restaurangens övervåning finns en imponerande samling vin och champagne att välja från och naturligtvis står en sommelier till tjänst.
Menyn omfattar över 80 rätter och gör valet till en plåga. Mina vänner faller för frestelsen när servitören visar upp levande humrar vid bordet. Jag beslutar att vara minimalistisk efter den mättande salladen på Smörvågen och väljer en Japanese Catch till förrätt – en lätt sashimi gjord på tonfisk, lax, hamachi och kokta räkor.
Enbart tonfisken gör valet värt. Den smälter i munnen, kvalitén är milsvidd ifrån de slamsor japanerna dagligen exporterar till oss och som de själva inte ens skulle orka sparka undan med foten.
Medan mitt middagssällskap frossar i gratinerad hummer beställer jag en vit friterad fisk med gurksås och grovt skurna, hemmagjorda pommes frites. Enkelt men utmärkt.
Ingen av oss skulle ha något emot att återvända till Catch en vecka i sträck för att äta oss igenom hela menyn, framförallt inte vid en något varmare årstid när man kan njuta på uteserveringen och se livet i småbåtshamnen.

En del av Spanarns kontemplation består av att med kikare och dataprogrammet Ship Finder identifiera de fartyg som väntar på uppdrag ute på redden.

Kvällen avslutas hemma hos Spanarn med mer vin och champagne. Utsikten från balkongen – över hamnen, Haags konserthus, havet och konturerna av skepp i fjärran – är hänförande.
En del av Spanarns kontemplation består av att med kikare och dataprogrammet Ship Finder identifiera de fartyg som väntar på uppdrag ute på redden. Ett lugn för en stressad snutsjäl.

Bara några kilometer bort, i Europols betongkoloss på Eisen­howerlaan 73 arbetar mer än 900 personer, varav 185 sambandsmän, med att kämpa mot internationell kriminalitet. Ett krig som kanske aldrig kan vinnas, men måste föras. Ett krig som också kräver att en hel it-avdelning dygnet runt jobbar med att avvärja attacker mot Europols omfattande dataregister. Varje år utför poliserna över 18 000 gränsöverskridande utredningar som leder till att grova, organiserade brottslingar får en käftsmäll och tvingas backa för att slicka såren.

Vi dricker vin. Sitter tysta och tittar på fraktskeppen. Några av dem kommer att frakta narkotika, andra råvaror till gastronomiska upplevelser.
Livet är märkligt.

Ett dygn efter hemkomsten till Stockholm träffar jag en Hong Kong-född krögare som äger en japansk restaurang i Stockholm. Han presenterar sig som matälskare och i en bisats berättar han att han under förra året besökte Haag fem gånger.
”Varför? För att äta! Den staden har inga gränser när det gäller kök!”

Adresser

Old Jazz
Aert van der Goesstraat 7
theoldjazz.nl

Café de Sein
Antonie Heinsiusstraat 39
www.desien.nl

Umami by Han
Buitenhof 46
umami-restaurant.com

’t Goude Hooft
Dagelijkse Groenmarkt 13
tgoudehooft.nl

Van Kleef Jenevers & Likeuren
Lange Beestenmarkt 109
vankleef.eu

Rootz Harbour
Doctor Lelykade 33–37
www.rootz.nl

Catch by Simonis
Dr. Lelykade 43
catch-bysimonis.nl

Ship Finder
shipfinder.co