Ouzo – mat, fest och hälsa i Grekland

Ännu en gång denna sommar bär kosan av till Grekland. Det provas en hel del vin men min nyfikenhet triggas extra mycket av den för många medelhavsländer typiska anisdoftande spriten. I Grekland är det ouzo som gäller vilken sägs både starta aptiten och hjälpa matsmältningen. Det finns många andra varianter som raki, pastis, sambuca och absint men veckans tips inriktar sig på den grekiska och cypriotiska namnskyddade ouzon.

Det sägs att ouzo härstammar från 1700-talet och drycken tsipouro. Tsipouro liknar ouzo och var populär vid den tiden. Då tillgången av anis i Grekland inte var tillräcklig så importerades kvalitetsanis från Sicilien i jutesäckar. De säckar som innehöll den mest kvalitativa anisen var märkta med ”Anise uso per Marsiglia”, ”anis för användning i Marseille”. Ursprungligen var denna anis tänkt till pastis vilket ansågs garantera hög klass. Med tiden blev ordet ”uso” en kvalitetsstämpel och så småningom även namnet på drycken.

Anis, eller som den heter på latin ”Pimpinella anisum”, är vid framställning av anissprit oumbärlig. Anis användes redan av de gamla romarna som krydda och läkeört. Anisoljan innehåller anetol som är en substans vilken anses både motverka väderspänning och vara slemlösande. Anetol är väl lösligt i sprit men inte lika bra i vatten vilket innebär att de drycker som innehåller anetol blir mjölkaktigt vita vid kontakt med vatten eller is.

Giorgos, min vän och ägare av en bar på Kreta, visade mig en ritual som enligt honom var viktig att följa för att ouzon ska smaka så bra som möjligt. Proceduren startas med att ouzo hälls i glaset och därefter vatten och avslutningsvis is om så önskas. Oviss om det blir någon skillnad eller ej så gör jag numera på detta vis.

Ouzo produceras i hela Grekland men enligt många greker (och andra också) sägs den vara allra bäst när den kommer ifrån Lesbos, ön som även är kallad Mytilini. Ouzo serveras ofta till meze, olika smårätter motsvarande tapas eller liknande som en förrätt.

Favoriten jag tar med mig från denna resa är Mini. Jag kom i kontakt med Mini vid ett besök på den populära restaurangen Koykos i Rhodos stad. En bartender berättar att just Mini är barpersonalens favorit varpå jag beställer in två Mini, en till mamma och en till mig. Bartendern skrattar då och säger att vi bara behöver en. Det visar sig att det är en liten flaska på 20 cl som vi gladeligen delar på. Mini är en ren och len ouzo med tydlig aniskaraktär som ramas in av oregano, kanel och sötlakrits. Eftersmaken är lång och örtig men ändå mjuk och aptitretande.

I gamla stan i Rhodos stad ligger Marinos S.A där blev jag guidad ibland olika ouzo-sorter och provade ägarens egen favorit Barbayanni, den med den gröna etiketten som rymmer en alkoholhalt på 42%. Det finns även en med blå etikett och denna ligger på 46% och då behövs mer vatten. Kryddiga, örtiga och gräsiga aromer möter både söt och saltlakrits i en komplex och njutningsfull stil.

Ouzo 12, nr 792, är den enda ouzo som finns på Systembolagets ordinarie sortiment. Artikelnumret är 792 och priset för en halvflaska 145 kronor. Det är denna milda, mjuka och lakritsdoftande variant som är den mest kända och kommersiella ouzon vilket är lätt att förstå med dess harmoniska, sötlakritsdoftande och välbalanserade stil.