Provokation i Provence

 

 

 

 

Text: Evelyn Pesikan
Foto: Cathelijne van Vliet

Den som vågar vinner och lyckan står den djärve bi. Svensk-amerikanska paret Christine och Alan von Eggers Rudd har efter bara några år som vinproducenter i franska Provence lyckats att ge de skamfilade provençalska vinerna en ökad status.
 
Det är något amerikanskt redan över landskapet kring Roquebrune sur Argens, mellan Cannes och S:t Tropez. De rödbruna bergen påminner om Rocky Mountains och vilda västern-filmer. Och den enorma skylten där det står Château de Palayson är definitivt american size – king size. Själva slottet, som paret blev blixtförälskade i efter en lång lunch i S:t Tropez med lite för mycket vin en vacker sommardag 1999, är dock byggt i morisk stil och omgivet av en mängd vajande palmer.
Christine och Alan von Eggers Rudd må vara nykomlingar i såväl vinbranschen som Frankrike men de är knappast de första som bor här på Château de Palayson. Platsen som ligger längs den gamla romerska vägen Via Aurelia, har stolta anor från romartiden, 200 år före Kristus, och hette då Villa Palaio (palats). Här finns också ett mausoleum där en betydelsefull person, som tjänade under kejsar Augustus, vilar. Han är dock inte den ende som fått sin sista vila här.
– Här finns så många skelett att jag skulle kunna fylla en hel lastbil, arkeologerna har hittills grävt upp cirka 30 lik på egendomen, skrattar amerikanske Alan och visar en låda full av tänder och benknotor.
I en fördjupning längs en av gavlarna till det gamla kapellet ligger en dödskalle helt öppet.
Svenskfödda Christine har för länge sedan vant sig vid det tysta sällskapet från sina föregångare.
– Här finns bara ett mycket snällt och vänligt spöke, en kvinna, och gott om änglar överallt, säger hon och visar runt i huset som renoverats med varsam hand och generös plånbok under flera år.

Skamfilat rykte
Christine och Alan, som tidigare bott i USA, är sannerligen inte heller de första som odlar vin på denna anrika plats. Det gjorde redan romarna och sedermera munkarna från St Victor-orden som bodde här i mitten av 1000-talet så det mycket vinintresserade paret von Eggers Rudd fullföljer helt enkelt bara en urgammal tradition. ”Helt enkelt” är en sanning med modifikation, för särskilt enkelt har det inte varit att etablera sig som förstklassig vinproducent i ett område som är betydligt mer (ö)känt för lättdruckna bulkviner än för högklassiga prestigeviner.
– Provence var tidigare en mycket fattig del av Frankrike. Men trots att förutsättningarna för att odla fantastiskt vin här är minst lika utmärkta som i Bordeaux har vinodlingen här aldrig riktigt tagits på allvar. Attityden har varit – och är fortfarande- att vin är en vardaglig färskvara som ska konsumeras så snart som möjligt. Kvantitet har varit viktigare än kvalitet, säger Christine lite tillspetsat.
Det entusiastiska pionjärparet bestämde sig dock från start för att inte fullfölja den provençalska traditionen. De har inte flyttat över halva världen och lagt ned så mycket kraft, tid och pengar för att göra ett mediokert dussinvin.
– Om man ändå ska göra vin kan man lika gärna göra ett väldigt bra vin, konstaterade Alan, som varit en passionerad vinsamlare i snart 30 år, och kavlade upp ärmarna.
Och eftersom de bestämt sig för att delvis gå på tvärs med de lokala traditionerna beslöt de sig för att satsa ordentligt på rött vin, huvudsakligen gjort på syrah och cabernet. Druvor som INTE är typiska för AOC Côtes de Provence – en region där tio procent av allt vin är rött och bara tre procent av detta är slottsvin.
– Enligt reglerna får man inte använda mer än 30 procent Cabernet för att få rätt att kalla sig AOC Cotes de Provence vilket är väldigt synd, säger Alan som är övertygad om att det skulle vara fullt möjligt att göra viner som kan konkurrera med Bordeaux om reglementet var lite mer flexibelt.
Självklart med rosé
Odlingsarealen på drygt tio hektar ger cirka 30 000 flaskor och en liten del av produktionen, 20 procent, består av rosévin. Förstås. Något annat vore otänkbart i detta rosévinets förlovade land, där 87 procent av allt vin är rosafärgat. 
Helt otänkbart var det dock att dessa pionjärproducenter (dessutom utländska!) även skulle lyckas vinna flera prestigepriser (se separat faktaruta) med sina viner, både de röda och ett rosévin.
– Ja, det har onekligen gått ganska fort för oss att bli erkända. Faktum är att vi fick en silvermedalj för den allra första flaska vi gjorde, berättar Christine stolt. Allra gladast blev vi dock över att ha fått en guldmedalj för vår Grande Cuvée 2003. på Les Vinalies International i Paris och en Coup de Coeur i franska vinbibeln Guide Hachette.
På den skandinaviska vinmässan i Paris i februari förra året med 32 deltagande vinproducenter kammade Chateau de Palayson hem sammanlagt tre medaljer.
Att de lyckats charma marknaden med sina viner är inte svårt att förstå. Trots relativt höga tanninhalter kännetecknas de röda vinerna av en ungdomlig, modern elegans med utpräglat inslag av solmogna frukter. Rosévinet från 2005 har en vacker aprikosfärg och utpräglad blommighet. 

Självklart med rosé
Odlingsarealen på drygt tio hektar ger cirka 30 000 flaskor och en liten del av produktionen, 20 procent, består av rosévin. Förstås. Något annat vore otänkbart i detta rosévinets förlovade land, där 87 procent av allt vin är rosafärgat. 
Helt otänkbart var det dock att dessa pionjärproducenter (dessutom utländska!) även skulle lyckas vinna flera prestigepriser (se separat faktaruta) med sina viner, både de röda och ett rosévin.
– Ja, det har onekligen gått ganska fort för oss att bli erkända. Faktum är att vi fick en silvermedalj för den allra första flaska vi gjorde, berättar Christine stolt. Allra gladast blev vi dock över att ha fått en guldmedalj för vår Grande Cuvée 2003. på Les Vinalies International i Paris och en Coup de Coeur i franska vinbibeln Guide Hachette.
På den skandinaviska vinmässan i Paris i februari förra året med 32 deltagande vinproducenter kammade Chateau de Palayson hem sammanlagt tre medaljer.
Att de lyckats charma marknaden med sina viner är inte svårt att förstå. Trots relativt höga tanninhalter kännetecknas de röda vinerna av en ungdomlig, modern elegans med utpräglat inslag av sol
mogna frukter. Rosévinet från 2005 har en vacker aprikosfärg och utpräglad blommighet. 

Extra kraftigt glas
Hårt slit och målmedvetet kvalitetsarbete lönar sig således. På Château de Palayson skördar man allt för hand och vinet lagras i ekfat under minst 12 månader. Eftersom kvalitet går före kvantitet hos dessa odlare är ”les vendanges vertes” i juli en självklarhet. Det är då man hårdtuktar vinstocken och skär bort stora delar av druvklasarna för att ge ökat liv och kraft åt de druvor som får hänga kvar.
Alan, som har ett förflutet inom kontorsmöbelbranschen, bland annat i skånska Vinslöv, har läst allt han har kommit över om vinodling och arbetar själv hårt med de allra flesta moment i vingården under en stor del av året.
Men allt kan man inte läsa sig till och därför anlitas den kände önologen Philippe Croce Spinelli flitigt som ”husdoktor” och smakexpert. Det är under hans vakande ögon och näsa som slottsvinet blandas till önskad perfektion innan det buteljeras på de flaskor av extra kraftigt glas som är ytterligare ett kvalitetssignum för Château de Palayson.
– Ja, vinet härifrån måste kunna tåla temperaturskillnader, säger Alan som inte slarvar med några som helst detaljer.
– Jag skulle heller aldrig drömma om att köpa billiga korkar. Våra kostar 49 centimes styck, men något annat än långsiktigt kvalitetstänkande är otänkbart för oss. Vårt vin är ju gjort för att lagras.
När de båda för fem år sedan fortfarande bara satt och drömde om att bli vinodlare i södra Frankrike kunde ingen av dem riktigt föreställa sig hur mycket hårt arbete det ligger bakom varenda flaska vin.
– Det är som att befinna sig i den hårfina linjen mellan en dröm och mardröm, som Alan uttrycker det.
Trots detta tycker de fortfarande att det är värt mödan. Stoltheten i att göra sitt eget vin, passionen och engagemanget uppväger med råge vardagens slit.
– Well, the harder you work the luckier you get, tillägger Alan.
För Christine har vinproduktionen blivit som att ha en baby på en intensivvårdsavdelning, något som kräver total uppmärksamhet.
– Det jag skulle sakna mest om vi skulle ge upp detta är faktiskt den underbara aromen i caven när vinet jäser. Men lugn blir jag först när vinet är i flaskan, för vi har ju också lärt oss att mycket kan gå fel. 


Många priser för Château de Palayson
2001
Grand Cuvee  Silver Medalj Vignerons Independant
2002 Grand Cuvee  Silver Medalj Concourse General Paris
2003 Grand Cuvee  Guld Medalj Vinalied iNternational Paris
Coup de Coer Guide Hachette
2003 Cuvee Christine Silver Medalj Concourse General Paris
2004 Grand Cuvee Medalj Exellence Vinalies National Paris
** Guide Hachette
Scandinaviska Vinmässan i Paris
1 Great Gold, 1 Gold, 1 Silver 


Texten är hämtad ur Vin och Bar Journal nummer 1/2007.

Vill du regelbundet få nyheter och reportage om dryckernas och njutningens värld? Prenumerera på tidningen!