Punkbryggare som brygger ett imperium

BrewDog är ett relativt ungt bryggeri. Bryggandet började 2007 i en hyrd lokal i skotska Fraserburgh när grundarna James Watt och Martin Dickie enligt egen utsago ”were bored of the industrially brewed lagers and stuffy ales that dominated the UK beer market”.

I princip alla mikrobryggerier har en liknande historia om hur de började, men det finns en sak som skiljer BrewDog från de flesta andra. Det är deras enorma framgångar sedan starten. De har gått från att vara två ölentusiaster (och en hund, det påpekar de ofta) som tjatade till sig ett banklån för att kunna brygga lite rolig öl, till att 2015 ha 540 anställda (och fortfarande en hund), 32 000 aktie­ägare och hela 44 barer runt om i världen.

Bortsett från väldigt bra öl har BrewDog antagligen sin image att tacka för sina framgångar. De har sedan starten hållit stenhårt på att aldrig bli en del av etablissemanget inom ölvärden. Det är talande att en av deras första, och fortfarande bäst säljande, öl heter Punk IPA. Punk-attityden genomsyrar allt BrewDog gör, från marknadsföring och etikett-texter till inställningen till hur företaget och BrewDogs pubar ska drivas.

För dem är det viktiga att de gör bra, eller åtminstone rolig och annorlunda öl, och inte att maximera intäkterna. Det kan låta falskt när man ser till hur snabbt verksamheten expanderar, men BrewDog visar gång på gång att de värderar sina kunder och deras åsikter högt.

Det kanske handlar om ren marknadsföring, men när de fortsätter brygga bra öl och visa respekt för sina kunder är det helt okej för mig.

brewdog_logotype-hjort-deer-trophy

En av de saker som utmärker den inställningen är BrewDogs ”Equity for Punks”. På ytan kan det verka som att det bara är ett finare namn för att bli aktieägare, men förutom att bli delägare när man köper aktier får man också en hel hög med fördelar. Fördelarna blir fler ju mer man investerar, på den lägsta nivån ingår bland annat rabatt på deras barer och webshop, en gratis födelsedagsöl varje år, och en inbjudan till AGM (Annual General Meeting); BrewDogs årliga aktieägarfest.

AGM hölls i år på Aberdeen Exhibition & Conference Centre. Förutom bolagsstämma får besökarna ta del av livemusik, barer med förmånliga priser, och givetvis en chans att prova lite roliga nyheter från bryggeriet.

När man kom in i den stora, mestadels tomma lokalen, kändes det som att de kanske varit lite övermodiga när de valt plats. Den känslan byttes snabbt ut mot oro över enorma köer till barerna när folk började strömma in, men det visade sig snabbt att det inte skulle bli något problem tack vare det smått geniala betalningssystemet de använder. Istället för att betala med pengar i baren fanns det speciella stationer för att köpa påsar med polletter som sedan användes som betalning i barerna. Att slippa krånglet med kortläsare och växel i baren gjorde att köerna var närmast obefintliga. Processen att beställa sin öl, betala med polletterna och få sin öl går på under minuten.

Vidare till det som var den stora lockelsen med AGM: ölen. Totalt fanns det sex barer, alla med ett standardutbud av BrewDog-öl plus ett gästbryggeri i varje bar. Utöver det släpptes det varannan timme en nyhet i begränsad upplaga i några av barerna, så det gällde att vara på hugget om man ville prova allt. Självklart var det de limiterade utgåvorna som lockade mest, men tyvärr visade det sig att de var lite av en besvikelse. Visserligen har BrewDog en hög lägstanivå så det rörde sig om väldigt bra öl, men det var inte lika många wow-upplevelser som jag hoppats på. Det fanns dock undantag, både positiva och negativa. De två positiva undantagen var Monk Hammer och en fatlagrad Hinterland.

brewdog_skull-doskalle_give-me-hops-or-give-me-death

Monk Hammer är en ny version av BrewDogs fantastiska IPA Jack Hammer med en liten twist. Monk Hammer är bryggd med belgisk jäst, något som ger den en väldigt typisk belgisk ton. Jack Hammer är en av mina favoriter från BrewDog och jag tycker att det här höjde den ännu ett snäpp, men gillar man inte belgisk öl gör man bäst i att hålla sig borta från den.

Den fatlagrade Hinterland är precis vad det låter som. Jag blev förälskad i Hinterland första gången jag drack den, och den blir bara bättre av fatlagring. Mycket choklad och kaffe i smaken som passar perfekt med ektonerna från fatlagringen. Dock extremt tungdrucken, så man delar den gärna med någon.

På andra änden av skalan ligger Ship Wreck. Den är bryggd för att ”fånga smaken av mescal”, men smakar snarare som att någon tagit en hyfsad öl och hällt i dålig tequila. Många verkar dock inte hålla med mig, och Ship Wreck är ganska populär på sidor som RateBeer, så om man gillar mescal och öl kan det vara värt att testa den. För mig faller den tyvärr i kategorin odrickbar, och hälldes ut efter bara några klunkar.

Trots det låga antalet fantastiska smaksensationer och stora överraskningar är AGM något som bör upplevas. Det är trots storleken en väldigt avslappnad tillställning som är kompetent anordnad med trevlig personal, bra service och korta väntetider. Det är också en perfekt plats för att träffa andra ölentusiaster och diskutera öl med människor från andra delar av världen, så om man får tag på en biljett är det definitivt värt ett besök.

brewdog_sortiment-olflaskor

Fem favoriter från BrewDog

Punk IPA – långt ifrån det bästa BrewDog har gjort, men den har en speciell plats i mitt hjärta. Det var den första IPA jag drack, och IPA är numer en av mina favorittyper av öl. Stabil och ganska fruktig, bra inkörsport för någon som vill lära sig dricka IPA.

Born to Die 14.05.2016 – också en IPA, men på andra änden av skalan från Punk. Det finns citrustoner, men det är beskan som står i centrum här. Jag är väldigt svag för besk IPA så det här är helt klart en öl i min smak. Namnet kommer från att den ska drickas färsk och inte vinner något på att lagras.

Mix Tape 8 – namnet kommer från att det är en blandning av två öler, en belgisk trippel och en trippel-IPA. Ganska söt med mycket frukt och russin, alkoholsmaken är knappt märkbar trots styrkan på 14,5 procent. Tyvärr var det en begränsad utgåva, så om man hittar den är det till löjligt högt pris.

Dead Pony Pale Ale – förtjänar en plats på listan för att den är ordentligt smakrik trots den låga alkoholhalten. Mycket citrus och lite beska toner. Funkar bra till mat, en varm sommardag eller bara som socialdricka. Ett trevligt bevis för att det går att göra bra öl utan att följa trenden av att pressa upp alkoholhalten som varit så vanlig senaste åren.

Tokyo – raka motsatsen till Dead Pony. Mörkare än såhär är det svårt att göra en öl och med en alkoholhalt på 18,2 procent är det inte något man hinkar i sig av under en kväll. Kaffe, kakao, frukt och en del sötma. Trots alkoholhalten finns det knappt ett spår av alkohol i smaken.