Släkten är värst

 

 

 

 

Text: Henrik Emilson
Foto: Kjell B Persson

Det är kanske den svåraste middagen av alla, släktmiddagen. På gästlistan står en grupp människor som kan vara mer svårfl irtade än den mest härdade primadonna. Låt dig inspireras till framgång från familjelandet numero uno – Italien.

Ibland är släktmiddagarna rena lyckan. Som det stora julkalaset i Fanny & Alexander. Ibland liknar de mer en Norénpjäs.

Släktmiddagen kan vara den svåraste festen av alla att arrangera. Inte för att det är många människor, svår mat eller snygga inbjudningskort som ska tryckas upp.

Nej, därför att ingen fest handlar mer om psykologi och atmosfär än släktmiddagen. Mycket därför att personerna du bjuder till middag är de som står dig närmast, samtidigt som det är ett umgänge du inte har valt. Till skillnad från när du bjuder in dina vänner, så är det inte garanterat att din släkt eller familj gillar varandra. Eller att ens du gör det. Men, du måste ändå bjuda din argsinta faster och syrrans otacksamma ungar.

Väl anlända måste du sedan överbrygga eventuella generationsklyftor; hur umgås ni då, vilken mat ska du servera som passar både gammal och ung, och hur ska ni sitta runt bordet?
Många av tipsen för en lyckad släktmiddag handlar mindre om logistik i köket eller vilken drink du bjuder på före maten, och mer om hur vi kan se förbi en svensk tillrättalagd norm. Vi gick direkt till källan för familjärt umgänge, nämligen Italien. För italienaren Ricardo Dado, som sedan 20 år driver trattorian La Famiglia i Stockholm, är veckans höjdpunkt just släktmiddagen på söndagen, för att inte nämna årets helgdagar. Vi tog även hjälp av psykoterapeuten Gunnel Beskow för att reda ut varför vissa middagar landar i Norénpjäsen.


6 byggstenar för en lyckad fest
1. Renande start
Hel och ren är ledorden och det innebär inifrån och ut. När Ricardo Dado var liten betydde söndagen dusch och ren skjorta, mässa och bikt.
– Vad är bättre när du gjort något syndigt än att få absolution, fyra Pater Noster, en Ave Maria? Du går från kyrkan som en ny man och är den lyckligaste människan på jorden. Men, du måste förstås vara troende, annars fungerar det inte.
Bikt eller en mer hednisk variant – bastu och tvag – duger bra för en själslig rening. På väg från kyrkan brukar italienska män slinka in på en bar för en aperitif. Vad öppnar sinnet och gör en mer harmonisk än en vermouth eller Dry Martini före maten?

2. Bordets betydelse
– Vid en italiensk middag ska alla sitta runt bordet, saknas någon så har det hänt något. Kaffe, det dricker man vid bordet. Allting händer här, säger Ricardo och dunkar i bordet.
Matbordet, i kök eller matsal, är A och O. Här pratar man om livet och här sitter man under hela middagen. Det blir en viss stämning runt ett bord, en cirkel som bryts när gästerna omplacerar sig utspridda i vardagsrum och soffgrupper som ökar distansen. Sitt därför kvar. Vid ett bord kan ingen »gömma sig« i ett hörn. Alla ser varandra och det ökar konfrontationen och livet i samtalet, i positiv mening.

3. Sitt rätt
En italiensk familj är traditionellt, och på ytan, patriarkal. Gäster, även värdparets föräldrar, sitter på långsidorna av bordet och värden sitter på capo tavola, bordets kortsida, för att visa vem som bestämmer i huset.
– Den enda som bestämmer över honom? Hans fru, säger Ricardo och påminner om att de fi nns en capo tavola till.

4. Tala om allt, utom fotboll Runt det italienska bordet diskuteras allt. En svensk klassiker är att gå som katten kring het gröt och år efter år undertrycka alla känslor. I Italien diskuteras, grälas, skrattas och bestäms saker – affärer, lån, giftermål. Det finns egentligen bara en sak som du inte pratar om vid matbordet, och det är fotboll. Orsakerna är två: Dels för att det i regel inte finns någon som säger emot. Alla håller på samma lag. Man måste få lite mothugg. Du säger: »Jisses, vad Zlatan är bra.« De andra säger »Ja, visst är han« och samtalet dör ut. Det andra skälet är att du inte kan sitta ner och prata om fotboll, du måste stå upp, och gestikulera. Det gör du bäst i baren, enligt Ricardo.

5. Äter barnen vitlök?
– Barnmat, det finns bara i Sverige. Där jag kommer ifrån gör vi ingen skillnad, barn äter samma sak som vuxna. Det ligger något i det. Medan vi sopar banan som de värsta curlingföräldrar, för att våra barn och barnbarn ska gå igenom livet utan det minsta motstånd, lär de italienska barnen sig att äta riktig mat, kryddad med vitlök och med svartpeppar. Ett bra tips är att låta barnen äta det vuxna äter. Det de inte gillar kan de lämna, men de får inget annat som ersättning.

6. Eftermiddagen
Efter aperitif, förrätt, varmrätter, efterrätt, frukt och tårta eller minion – små italienska bakverk – är faktiskt middagen över. Nu lättar ungarna, nu dukas bordet av, och nu, som om ni inte diskuterat nog under middagen, tar de riktiga diskussionerna vid. Gärna med ett torrt dessertvin.


Barnbord eller inte?
I Italien sitter barnen med vid matbordet. Och de sköter sig. Barnbord är en svensk företeelse för att de vuxna ska kunna snapsa i fred, hävdar Ricardo.
Psykoterapeuten Gunnel Beskow tillägger:
– Placera gärna barnen mellan någon annan än mamman och pappan – farfar eller morfar, eller mormor eller faster. Då lär de sig hur man ska uppföra sig vid ett matbord, dessutom är de mindre jäkliga mot andra vuxna än mot mamma och pappa. De spelar inte ut, utan rättar sig i ledet och lär sig på det sättet. Samtidigt får ju också mor- och farföräldrarna en chans att lära känna sina barnbarn.

Musik till maten?
Ett krogbesök i Sverige är ofta förknippat med en happening. Inredning, mat och musik recenseras, men i Italien är samtalet det viktiga vid bordet. Man går ut och äter för att prata. Därför, ingen musik. Ska ni prompt ha det så får det vara lågt.

Krävande föräldrar?
Många släktmiddagar skulle, förklarar Gunnel Beskow, bli bättre om vuxna barn tydligt har separerat
från sina föräldrar och de kan mötas jämbördigt som vuxna människor. Samt, att vi respekterar varandras egen rätt att ta egna beslut i livet.
– I Sverige har vi mycket synpunkter och vi vill leda våra barn. De ska vara lyckade, även om vi själva inte är lyckade. Vi har ambitioner som inte är våra egna, utan de ska förverkligas genom barnen. Det ger väldiga laddningar.

Lätta upp stämningen
Italienaren gestikulerar, tar i varandra när de pratar, skrattar, grälar, blir sams och diskuterar vidare.
– I Sverige är det inte ok att uttrycka känslor spontant, du ska se upp med i vilket sammanhang du börjar gråta, eller blir arg. Att gråta och bli arg är sociala misslyckanden. Söderöver i Europa är det som att skratta, det är lika ok. Vi har blivit förbjudna att visa känslor, även glädje och lycka. Vi ska vara normala och lagom, säger Gunnel Beskow.
Finn därför en trygghet i dig själv, din utstrålning kommer att smitta av sig i positiv bemärkelse. Våga vara spontan och göra bort dig, våga skratta, gråta och gräla, och snart kanske du kommer att börja gestikulera som en italienare också.


Texten är hämtad ur Vin och Bar Journal nummer 6/2005.

Vill du regelbundet få nyheter och reportage om dryckernas och njutningens värld? Prenumerera på tidningen!