Världens bästa venkällare

 

 

 

 

Text: Henrik Emilson
Foto: Lena Granefeldt

Med en av världens tre bäst sorterade whiskybarer är Backafallsbyn på Ven ett naturligt Mecka för svenska whiskyvänner. Dessutom har Backafallsbyns ägare långt gångna planer på produktion av egen whisky på ön. Visioner goda som några att diskutera över ett glas flytande guld framför barens eldstad.

Det händer saker på Ven. Inte sedan 1500-talet då Tycho Brahe huserade på den vindpinade ön har där varit så mycket aktivitet. Aktiviteter, som precis som under den berömde astronomens era, har gett Öresunds pärla ett världsrykte.
Anledningen stavas whisky, eller whiskey om du är från Irland eller USA, och centret för uppmärksamheten är Backafallsbyns hotell, restaurang och konferensanläggning.
Det kanske inte låter så sexigt, men om vi säger att här finns 500 whiskysorter i standardsortimentet och 1400 i beställningssortimentet kanske temperaturen skruvas upp något. Om vi sedan säger att det finns planer på att producera en helt egen whisky bör varje älskare av drycken knäppa upp knapparna ytterligare. Säger vi dessutom att konnässörer från hela världen kommer hit enbart för att prova Backafallsbyn utbud måste även en helnykterist förstå dess storhet. Whiskybaren anses vara en av världens tre bästa.
– Vi skulle ändå till Europa, så vi tog vägen förbi Ven, förklarar Backafallsbyns ägare och eldsjäl Henric Molin hur en del internationella gäster resonerar.

Perfekt väder för en whisky
Sedan 1999 driver han och hustrun Anja Backafallsbyn, mitt på den 7,5 kvadratkilometer stora ön. Efter att du anlänt med färjan hoppar du enklast på en cykel och trampar dig mot Backafallsbyn. Ven är som bredast 4,5 kilometer, så du hinner knappt bli svettig. Vi anländer dock på vintern då de gula och gröna fälten ligger i träda och Tycho Brahes trädgård samlar sig inför nästa sommars turistanstormning.
Vi tar den gröna bussen och efter ett tag försvinner den där speciella känslan av att vara på en ö. Det går nämligen knappt att se de branta kanterna på ön,än mindre vattnet, på grund av den tjocka dimman. Det är ett perfekt väder att dra på sig en ylletröja, huttra lite skönt bara för att sedan få värma sig med en whisky. Förutom vanliga hotellgäster kommer, och återkommer, många företag för sina konferenser hit. Backafallsbyn är öppet året om och 2005 hade de 7 000 besökare enkom för whiskyprovningarna som Henric med personal eller gästföreläsare anordnar. Men, det är till specialprovningarna som folk från världens alla hörn tar färjan över från Landskrona. Då  provas rariteter från idag nedlagda destillerier och med lite tur – eller otur beroende på hur du ser det – kan du få smaka de sista dropparna i den sista flaskan av det märket.
– När de sitter hela natten och dricker från de här flaskorna för 2 – 3 000 kronor centilitern, då är det något speciellt, säger Henric.

Kemisk konnässör
Idag är Henric Molin krögare men han har, och har haft, en ständig fot i vin- och spritvärlden. Tidigare arbetade han bland annat på vingårdar i Sonoma och Napa Valley i Kalifornien och har varit med i processen att ta fram viner, han har också varit med om att ta fram en whisky åt ett
litet mini-destilleri i San Francisco och har arbetat hos en romtillverkare i Dominikanska republiken för att förbättra deras rom. Idag jobbar han även för de stora spritoligopolen och hjälper dem med deras whiskyblandningar eller för att ta fram nya tequilasmaker. Han analyserar marknaden och bedömer vilka smaker som är populära.
– Jag gillar inte att kalla mig för konsult, katalysator är ett bättre ord, skrattar han.
Från allra första början var Henric kemist, men han insåg ganska snart att han inte ville sitta på ett laboratorium som en enstöring.
– Jag hade användning av min kemiska utbildning när jag arbetade med vinerna. Från början såg jag det ren teknokratiskt, smak och doft är ju enkelt enligt kemin, blandar du de här druvorna så ska du få en harmoni, förklarar han.
– Med tiden har jag dock insett att det inte riktigt fungerar så. Det finns så många flummiga värden som man inte kan ta hänsyn till. Han har tagit sig fram enligt bananskalsprincipen och från början var han mest fokuserad på vin, bara för att glida vidare till att också intressera sig för whisky.
– Det jag tycker är spännande med whisky är att där finns allt från det lät?- taste lätta – vanilj, choklad, toffee – till det knallrökiga, och så allt där emellan. Det finns garanterat alltid en whisky som smakar skit i mina ögon, men alltid en som kan smaka underbart. Det finns alltid en whisky för alla. Cognac, armangac, rom eller vad det nu kan vara, är någorlunda homogena, antingen gillar du dem eller inte. Men, whisky kan du både älska och hata.
Hatkärleken blev också affärsidén med Backafallsbyn, kombinerat med ekonomi.
Verksamheten hade funnits i flera år när Henric och Anja tog över, men de bedömde att det klientel som då kom för att konferera inte var den pengastarka kundkrets du bygger en vinkällare för.
Henric hade redan då en stor privat whiskysamling.
– Därför sa min fru att ska vi inte satsa på whisky och ett stort spritsortiment istället, du som kan så mycket om det. Det ångrar hon väl idag, det har ju nästan gått till överdrift…
Tilläggas ska att sedan övertagandet har paret också byggt upp en imponerande vinkällare, med cirka 300 viner på listan. Många kan du dessutom prova på glas.

Litet påslag
Hjärtat på Backafallsbyn är whiskybaren med låga fåtöljer som är som urskurna ur whiskyfat. Längs väggarna finns skåp och hyllor med flaskor i långa banor. Whisky dominerar förstås, men du kan också välja mellan ett 40-tal romsorter, lika många calvados och ett 20-30-tal cognac. Henric
har lite svårt att göra något halvhjärtat.
På väggen finns en griffeltavla med höjdpunkter ur den digra listan. En lista som är under kontinuerlig förändring. En öppnad flaska får inte stå längre än tre månader.
– Vi inventerar varje vecka och då kollar vi även procenthalten, den får inte avvika mer än tio procent från originalstyrkan.
Henric och Anja strävar efter en blandning av folk i den hemt
revliga baren. Genom ett litet påslag på varje flaska stängs ingen ute ekonomiskt. Folk beställer in, luktar, smuttar och pratar och jämför. Vill någon beställa en whisky och cola eller whiskydrink är det inga som helst problem.
– Bara de dricker whisky, skrattar Henric.
– Men visst, precis som det finns vinsnobbar så finns det whiskysnobbar, de där insatta som säger att ska man dricka whisky, ska man dricka maltwhisky, ska man dricka maltwhisky ska man dricka singel malt whisky, ska man dricka singel malt whisky ska man helst dricka halvrökiga, som man egentligen inte tycker om, men man är häftigast i baren. Han förklarar att samma snobb gärna pratar illa om blended whisky.
– Det kan jag ogilla, tycker du inte om något, så prata inte om den då. Framförallt är det tråkigt när de dissar blended whisky, som är 95 procent av marknaden, det som egentligen säljer. Blended whisky hade inte funnits i 300 år och ständigt ökat sin försäljning om det var en dålig produkt.
Man ska inte jämföra singel malt med blended eller bourbon. Det är olika produkter, som rött och vitt vin.

En hel låda Jack Daniel´s
Ibland kan dock Henric också reagera på andras val. Som när en av Kofi Annans livvakter gifte sig på Ven, ett bröllop som varade i fyra dagar. Chefen för Annans säkerhetsstyrka, en man från Texas komplett med cowboyhatt, drack en låda Jack Daniel’s under vistelsen – själv. Eller, i sällskap av Coca-Cola. En patenterat perfekt kombination.
– Men, av och till skulle han testa något annat och tog de värsta och dyraste sorterna. Och så Cola på det. Laphroig 40 år, och så Cola.
Det är svårt att lära gamla hundar sitt och Henric gjorde inga större försök att omvända säkerhetschefen, som ständigt återvände till sin JD. Men, vad gillar Mr Whisky själv?
– Jag säger som skottarna när du frågar dem vilken whisky de tycker bäst om; ”nästa”. Det är svårt att välja. Går du upp på morgonen ska du väl ha något lättare och mjukt, någon blended
kanske eller kanadensiskt. Framåt lunch när du är mer äventyrlig i tunga och som så någon Speyside eller enklare malt whisky. Mot kvällen när du röker segercigarr efter hockeyn med några
pilsner då kan du glida in på en kraftig bourbon eller malt whisky. Det beror på stämningen under dagen. Eller hur snäll frun är. Hon är helnykterist.


Ven – Pärlan i Öresund
Ven är på många sätt en sommarö. Men det går förstås utmärkt att åka hit även på vinterhalvåret,
vilket också är att rekommendera för den som inte vill trängas med turister.
Backafallsbyn står öppet och tar emot reservationer för enskilda gäster och konferenser året om. Ring några dagar innan bara.
Att ta sig till Ven är enkelt. Det är färja från Landskrona som gäller, det tar cirka 30 minuter. Lämna helst bilen hemma, den lilla ön är som gjord för att cykla på. Kommunala transporter finns också, både buss och häst och vagn.


Bättre vent än aldrig
Om allt går enligt planerna kommer Backafallsbyns whiskyutbud öka från 500 sorter till 501. Den 501:a kommer att vara gjord i det egna destilleriet och heta Hven Whisky. Det hela har sin grund i Bryssel som i ett miljöprogram inom EU-regionerna fick för sig att Ven var ett perfekt slutet kretsloppsområde. De var självförsörjande med eget vatten och eget avlopp.
– Är det något vi skulle vara självförsörjande på så är det ju sprit, tänkte Henric som satt i Vens miljödepartement.
– Vi har väl i och för sig alltid varit självförsörjande med sprit, men nu kunde vi bli det lagligt också.
De tittade på olika varianter och whisky föll sig mest naturligt. Alla råvaror finns på ön, utom torv som importeras från Skåne. Sedan år
2000 har Henric skissat på ritningar och haft två olika laboratorier testa whiskyn med olika sorters ek.

– Det är alltid så på de olika destillerierna att de skryter om det bästa vattnet eller den bästa pannan. Men de har en ganska liten del i processen, någonstans mellan 40-80 procent av karaktären kommer från ekfaten.
Det gäller att välja rätt ek, veta var den har vuxit, om det är norrläge eller söderläge och vad kossan på ängen bredvid heter. Allt sånt spelar roll.
Exakt när första flaskan kommer öppnas är svårt att säga. Att starta ett destilleri är mycket komplext, det är många handlingar och tillstånd som ska gå igenom och finansiärer som ska involveras. Skeptiker som undrar vad-ska-det-där-vara-bra-för finns förstås. Men sånt stoppar sällan en man med en övertygelse, se bara på Tycho Brahe själv. Henric hoppas att det första spadtaget för destilleriet tas i vinter.
– Vi börjar förstås med lite mindre volymer och jobbar oss upp.
Den som väntar på något gott…

Texten är hämtad ur Vin och Bar Journal nummer 5/2006.

Vill du regelbundet få nyheter och reportage om dryckernas och njutningens värld? Prenumerera på tidningen!