Vindlande vinvandring

 

 

 

 

Text: JOHAN TELL
Foto: HÅKAN STENLUND

Knappt en handfull viner från Schweiz har hittat till Systembolaget. Anledning nog att upptäcka alplandet på plats. Genom Laveaux sträcker sig vandringsleder över de branta vinodlingarna ner mot Genèvesjön. Med sex Guide Rouge-stjärnor inom gångavstånd från Montreux.

Det är kväll i Mont reux, den lilla staden med tårna i Genèvesjön och ryggen lutad mot Alpernas yttersta berg. Årets första after-work-party har just och lite trevande tassat igång på anrika Grand Suisse Et Majestic Hotels enorma altan. De stora kanvasparasollerna vajar i den svala sjöbrisen, fåglar flyger i flock mot sina nattläger och hotellets många, gula baldakiner får en mättad färg av den nedgående solen och liknar, stora, glatt målade ögonlock.
Den unga kvinnan jag pratar med har en plastkasse från H & M dinglande från armvecket, dricker
”dagens cocktail” gjord på Absolut hallon och bortom udden någonstans, där solen är på väg att försvinna, bor Ingvar Kamprad. Som den mingelanalfabet jag är finner, jag dessa svenska krokar tacksamma att hänga upp en haltande konversation på även jag inser att man inte kan prata hur länge som helst med främmande kvinnor om monteringsbara, svenska möbler. Själv hoppar jag den hallonkryddade Åhusspriten och dricker torrt, friskt, vitt chasselasvin med tydlig äppeldoft från kullarna bortom stadsgränsen. Chasselas är ett utmärkt prat-på-terrass-vin.
Fast August Strindberg känner kvinnan med H & M-kassen inte till trots att denne svenske, litteräre
gigant tillbringade drygt tre år i området. De finns skribenter som menar att det var här som Strindberg skrev Hemsöborna. Att han promenerade längs Genèvesjön lugna strandkant och diktade om vresiga klippor och vredgat vatten i Stockholms skärgård och att det var schweiziska vinbönder han studerade när han skrev om Karlsson och dennes Höganäskrus med renat i.

Vandring genom årstider
Vinmakaren jag själv träffade tidigare under dagen hade inga likheter med Karlsson utan såg mest ut som ett mellanting av bonde och skidlärare – vilket förmodligen var just vad han var. Jag hade tagit det lilla lokaltåget till Cully, hjärtat i vinområdet Lavaux och vandrat tillbaka mot Montreux genom skirt vårgröna vingårdar. Alltsedan 1200-talet har man terrasserat de branta sluttningarna ner mot Genèvesjön.
Ett slags bonus är att de urgamla, stenlagda små vägarna som används för att transportera vin på i dag är utmärkta vandringsleder. Kanske ska man hellre säga promenadstråk, då allt är utomordentligt välordnat och lättgånget. Man traskar fram genom vingårdarna: sjön glittrar, berg står mäktiga och snöklädda.
Ibland rasslar ett litet tåg förbi. Ibland möter man andra vinvandrare eller svischas om av inlineåkare. Ibland passerar ett smattrande, underligt, trehjuligt fordon, uppenbarligen specialbyggt för besvärligt lutande odlingslandskap. När man vill pausa letar man sig fram till någon av vingårdarna där provning och tilltugg erbjuds.
När man tröttnat tar man kurs på närmsta tågstation för hemtransport. Det är en på det hela taget horisontell vandring.
Dagen före hade jag vandrat vertikalt. Från Montreux, under åtskilliga timmar, hade jag avverkat tvåtusen höjdmeter, men samtidigt fått en känsla av att vandra tillbaka i tiden. Vid strandkanten blommade rhododendron, halvvägs upp plöjde jag genom fält av narcisser, tiotusentals av något som liknande små, späda pingstliljor och högst upp på toppen, vid varma klippors sydsidor, växte enstaka hästhovar. Det var som att gå från sommaren via våren tillbaka till vårvintern.
Vinmakaren Blaise Duboux tog i hand med ett kraftfullt skruvstädshandslag, och berättade att han är sjuttonde generationens Duboux som odlat vin här.
– Men själv har jag bara tre döttrar, sade han och försökte se ut som om det inte spelar någon roll att den obrutna, manliga länken till historien nu bryts. Bredvid stod hans fru och verkade småskämmas över att bara fött döttrar.
Sedan trängde vi oss igenom det underligaste stället för vinproduktion jag någonsin besökt. Det hundratals år gamla huset var inte stort från början och inte hade det gått att bygga ut på grund av alla stup och nu fick man inte bygga ut på grund av alla regler varför allting var av compact-living-modell.
Stora vinfat upphissade i taket, vinpressen inspräng i berget samt ett flertal småutrymmen som samsades om att vara vinlager, tvättstuga, laboratorium, lekutrymme, skidförråd med mera.

Alpernas tre solar
Blaise Doboux korkade upp ett prat-på-terrass-vin varefter vi slog oss ner på terrassen och pratade.
– Vi, och alla andra i Lavaux, gör huvudsakligen vitt vin på druvan chasselas. Det är faktiskt det enda stället i världen som den växer på. Det är inte någon speciellt aromatisk druva. Istället är det mycket jorden som ger dess smak. Av chasselas gör vi vackert färgade, finstämda viner med subtila smaker och tydlig balans. Det är sådana viner jag föredrar framför röda, alkoholrika viner med stora kroppar lagrade i ekfat med alla möjliga tillsatser.
Jag frågade Blaise Doboux om han märkt av klimatförändringen. Den som gjort att Alpernas glaciärer krympt. Kanske kan han odla där hans förfäder inte kunnat på grund av den stigande värmen?
– Nej, svarade han, här verkar vädret vara som det alltid har varit. Och vinet växer bra tack vare värmen från det som vi kallar för våra ”tre solar”: den egentliga solens strålar, reflektionerna från sjön och ljuset som återkastas från terrassernas alla vita murar.
Jag vandrade vidare mot Montreux och Blaise Duboux satte sig i bilen för att leverera några kartonger prat-på-terrass-vin till Le Pont de Brent. Denna krog, med inte mindre än tre Guide Rougestjärnor, kombinerar gärna detta chasselasvin med smörstekt aborrfilé från Genèvesjön, gratinerade kronärtskocksbottnar eller med ugnsvarm vacherinost som ringlas över ugnsbakad potatis. Jag insåg, efter en titt på min karta, att jag hade inte mindre än sex restauranger med Guide Rouge-stjärnor på vandringsavstånd från där jag befann mig. Men, men, som det heter, när det regnar Guide Rougestjärnor från himlen får den fattige vandraren nöja sig med en bit fickvarm, halvsmält Toblerone.

Billy brädar Zappa
Nu har solen gått ner. Allra sist lyste den på de snöklädda topparna på b
erget Dents Blanches, ”De vita tänderna”. Mitt vittvinsglas är påfyllt och tillsammans med kvinnan med H & M-kassen tjuvlyssnar vi på en konversation som hörs från bordet bredvid.
En äldre man försöker imponera på en yngre kvinna genom att berätta anekdoter om Queen-sångaren Freddie Mercury som flyttade till Montreux, spelade in skivan Made in heaven och dog. Varje historia avslutar mannen med ”och då sa jag till Freddie” följt av något fullständigt poänglöst.
Likväl tar jag upp rocktråden och berättar för kvinnan med H & M-kassen om Montreuxs Casino
som 1971 brann ner till grunden. Det hände under en Frank Zappakonsert och från det brinnande Casinot drev rök ut över sjön. Åsyna vittnen var rockgruppen Deep Purple vilka omsatte händelsen i alla luftgitarristers älsklingslåt, ”Smoke on the water”: wham, wham, whaaa, wham, wham, whada, wham, wham, wham, whaadaa… we all came out to Montreux …” ja, du vet, sa jag.
Men det visste inte kvinnan med H & M-kassen. Hon hade varken hört talas om Frank Zappa eller Deep Purple, varför vi återgick till att tala om bokhyllan Billy.


Restips
Från flygplatsen i Genève avgår direkttåg som efter cirka en timme och tjugo minuter når Montreux. Stationen ligger mittemot Grand Suisse Et Majestic Hotel.
  Schweiziska turistbyrån delar ut en liten bra skrift som i den engelska versionen heter Gastronomy & Wine.
Kan beställas på gratistelefon 008 001 002 0030 (svensktalande personal i London) eller på hemsidan www.myswitzerland.com.
  Turistbyrån vet även mer om vinvandringarna längs Genévesjön (hela sträckan är 35 km). Information om dessa finns även på hemsidorna www.montreux-vevey.com, www.lavaux.ch och www.lavaux.com.
Vinmakaren Blaise Dubouxs hemsida: www.vins-duboux.ch

Restaurangerna med Guide rougestjärnor är:
Le Pont de Brents, www.lepontdebrent.com
L’Hôtel de Ville, www.relaischateaux.com/hoteldeville
Restaurant du Cerf, www.relaischateaux.com/ducerf
L’Ermitage de B. Ravet, www.ravet.ch
La Grappe d’Or, www.grandestables.ch
Aubergine du Raisin, www.relaischateaux.com/raisin


Texten är hämtad ur Vin och Bar Journal nummer 5/2006.

Vill du regelbundet få nyheter och reportage om dryckernas och njutningens värld? Prenumerera på tidningen!