Riesling

Tyskland tillhör ett av mina favoritländer att resa runt i som vinprovare. Vem kunde tro det när jag började min vinkarriär. Jag minns att mina studiekamrater skrattade när jag föreslog att vi skulle bunkra vin i Tyskland på våra resor till Alperna för att åka skidor. ”Vi kör på så fort vi kan här på autobahn så att vi kommer till Frankrike och kan köpa vin”, sa någon i baksätet.

Jag har följt utvecklingen av tyska viner under många år. Mitt första besök i de tyska vingårdarna var för knappt femtio år sedan. På den tiden var det stort fokus på söta viner med ädelröta. Jag minns den kända brittiska vinskribenten Jancis Robinson som myntade ett uttryck på en provning för många, många år sedan, ”sweet and cheap”. Idag är verkligheten en helt annan. Jag har på nära håll sett en anmärkningsvärd utveckling för den tyska vinindustrin. Inte minst på otaliga Grosses Gewächs-provningar i Wiesbaden när landets bästa torra viner serveras en internationell vinpublik under augusti månad.

Idag tillhör Tyskland vineliten i världen trots en relativt liten vinproduktion. Men det som sticker ut är den genomgående höga kvaliteten. För ett tiotal år sedan utnämnde jag tyska viner till några av världens mest prisvärda viner. Pris i förhållande till kvalitet. Idag är kvaliteten allmänt erkänd men samtidigt har priserna stigit markant under senare år. Men om man jämför exempelvis med vita viner från Bourgogne så får de tyska vinerna anses som prisvärda. Kvaliteten mellan en Grand Cru Bourgogne och en Grosses Gewächs från Tyskland är likvärdig, anser jag. Då talar vi om några av världens bästa och mest exklusiva vita viner. 

VAGGAN FÖR RIESLING FANNS I RHEINGAU

Det var med största sannolikhet i Rheingau som de första vinodlingarna av riesling fanns i det vi idag kallar Tyskland. Man fann där ett idealiskt läge längs den mäktiga floden Rhen. De gamla cisterciensermunkarna introducerade vinkulturen i Tyskland under tidig medeltid. Munkarna tog med sig sitt kunnande från Bourgogne. Det utvecklades nätverk av kloster runtomkring i mellersta Europa och gjorde det möjligt för munkarna att resa och besöka varandras kloster. Det uppstod en tävlan om vilket kloster som gjorde det mest välsmakande vinet. Vin var en statussymbol redan då. Inget är nytt under solen med andra ord.

Cisterciensermunkarna i Kloster Eberbach längs Rhen hade inte samma möjligheter att skapa ett kvalitetsvin som bröderna i Burgund på grund av det kallare klimatet. Denna tävlan mellan klostren ledde till att stockarna för rött vin i Kloster Eberbach revs upp och en ny variant planterades för vitt vin. Det är sannolikt så riesling introducerades och infördes i Tyskland och Rheingau. Det ska vi vara glada för, då jordmånen här lämpar sig så väl för druvan riesling. Munkarna förstod tidigt att bergen som sluttar ner mot Rhen i sydläge var väl lämpade för vinodling. Det var här snön först smälte på våren. Floden och dess vattenmassor fungerar som temperaturregulator. Vattenspegeln reflekterar solens strålar mot vingårdarna som ligger mot söder. Denna kombination med bra jordmån av kalkrika lössjordar av varierande natur adderar till Rheingaus lämplighet för odling av riesling. Idag är det andra områden som skattas högst för sina rieslingviner som Pfalz och Rheinhessen men Rheingau är så smått på väg tillbaka liksom Mosel i kvalitet.

RIESLINGVINER HÖGSTA MODE FÖR HUNDRA ÅR SEDAN

Förr var tyska viner det högsta modet. När man ser på gamla prislistor var många tyska viner betydligt dyrare än de bästa vinerna från Bordeaux, Bourgogne och Champagne.

Om man går lite mer än hundra år tillbaka i tiden, i framförallt Europa, var tyska viner verkligen på modet. De högsta priserna på restaurangernas vinlistor hade alltid ett eller ett antal tyska namn. Tyskt vin var oerhört populärt. Detta har vi ibland svårt att förstå när vi idag ser priser på Premier Cru i Bordeaux eller Grand Cru i Bourgogne. Dessa idag exklusiva viner var för drygt hundra år sedan betydligt billigare och även faktiskt mindre populära i jämförelse med sina tyska konkurrenter.

Vad hände? Flera faktorer har spelat in i omvärderingen av tyska viner. Historiskt hade vi generellt en ”sötare tand” och söta och halvtorra viner var mer populära än de är idag. De flesta bättre tyska vinerna hade restsötma i någon grad och få viner var vad vi idag kallar torrra. Även vår gastronomi har förändrats under de senaste hundra åren, från det feta och rustika till en mer elegant kost. Frankrike kom att bli en ledare inom den gastronomiska världen, vilket landet absolut inte längre är, tycker jag. Kombinationen mat och vin blev en inspiration för dåtidens vinprovare. Smak och behag tenderar att ändra sig över tiden och så även idag. Det hjälpte heller inte med Tysklands politiska ambitioner i Europa, med två brutala världskrig. Tyskt blev helt enkelt inte på modet. Segraren skriver som bekant historien.

Tyskarna tog sig verkligen i kragen under framförallt 1980-talet då den tyska vinindustrin hade stora problem. Vinerna var inte konkurrenskraftiga alls. Få ville ha söta och trista viner utan karaktär. Smaken hade helt enkelt förändrats. Socker var inte den stora saken som efter andra världskriget. Konsumenten ville ha ett torrt vin till maten. Man ändrade produktionen från billiga bulkviner till mer eleganta viner med karaktär och valet föll framförallt på druvan riesling och man jäste ut vinerna så att de blev torra. Vikt lades på att odla vinerna i rätt jordmån. Kvantitet byttes ut mot kvalitet i vinbondens lexikon och resultatet ser vi idag. Vin blev samtidigt en viktig sak för efterkrigsgenerationerna i norra Europa. I Sverige startade ett stort intresse för vin på 1980- och 1990-talet. Munskänkarna är idag exempelvis världens största vinklubb. Tänk att ett land med knappt 11 miljoner invånare kan ha världens största vinklubb.

Idag är det helt annorlunda. Det tyska är det ”nya svarta” på många sätt. Främst inom vin men även delvis inom gastronomi. Detta kanske överraskar en del, men jag är mycket fascinerad av den gastronomiska nivån i Tyskland idag. Tyskland är därför inte bara ett land man ska passera på väg till Italiens mat och vin. Nej, det har hänt mycket sedan 1970- och 1980-talet. Tro inte att all tysk mat är grov, fet och trist, för så är det inte. Tro heller inte att allt tyskt vin är ”cheap and sweet”. Nej, du kan med tillförsikt resa till Tyskland och få både spännande viner och bra mat. Det hör även till saken att det inte är dyrt. Det är riktigt billigt att semestra i Tyskland, framförallt i jämförelse med Frankrike.

RIESLING I ALSACE

Jag har alltid haft en klockarkärlek till druvan riesling. Denna kärlek startade inte som kanske för de flesta, i Tyskland, utan för mig var det i Frankrike. Vid mitt första besök i Alsace provade jag nyfiket alla de olika druvorna som man skapar vin på. Jag var ung och hade liten erfarenhet av vin. Men det var riesling jag verkligen föll för. Nu ska det sägas att de viner på rieslingdruvan jag provade då är lite annorlunda idag. Vissa viner är faktiskt mycket annorlunda i både sin stil och struktur. Nuförtiden är jag framförallt förtjust i de moderna mer torra vinerna med utpräglad salt mineralitet och hög syra. Historiskt var det mer sötma och en mer rustik stil som generellt gällde i Alsace. För dig som inte provat alssasisk riesling på länge. Uppmaningen är: Gör det! Det har hänt massor i detta vackra vinområde under senare år. Jag vet att många tröttnat på områdets viner och inte minst Systembolagets statistik talar sitt tydliga språk med vikande försäljning. Det är främst den yngre vinkonsumenten som vänt Alsaces viner ryggen.

Jag har själv återupptäckt vinerna från Alsace och då särskilt områdets rieslingviner. Jag hade en period då även jag tappade intresset och tyckte att utvecklingen stått stilla i vinmakning och framåtanda. Klockan hade helt enkelt stannat för sisådär 25 år sedan. Stilen var fortfarande lite för mycket sötma och en rustik känsla. Men efter att ha provat en hel del viner under senare år så står det fler och fler buteljer av alsassiskt vin på mitt matbord nuförtiden.

Druvan riesling räknas som en av de ädla druvorna i Alsace. Jag tycker att det är den ädlaste och den druvan som imponerar mest på mig. Varför då? Jo det är den mångsidighet riesling har samt att vinerna på riesling tar upp så mycket av odlingsplatsens terroir. Platsens jordmån och klimat lyser igenom i vinets karaktär på ett fint sätt. Jag är även imponerad och tacksam för mångfalden i vinstilar som rieslingdruvan kan ge. Snustorra viner i vinodlaren Trimbachs stil. Uttrycksfullheten och komplexiteten som exempelvis Domaine Weinbach kan ha i sina toppcuvéer. Tyngden och tätheten i vinerna som Domaine Zind Humbrecht kan anamma. Louis Sipps personliga tolkning av riesling faller även väl på min läpp. Men vinälskare glöm inte de halvtorra, söta och ädelsöta vinerna gjorda på druvan riesling. Idag är de inte så populära som de var en gång i tiden, men till rätt måltid kan de vara en gudomlig kombination.

En aspekt jag ofta tänker på är hur alkoholhalten har höjts relativt i samtliga viner från Alsace. Detta är ju inte bara en trend här utan generellt runtom i Europa, tyvärr. Den globala klimatförändringen spelar vinodlarna ett spratt. Mycket sol och värme skapar mer socker i druvorna och därmed högre alkoholhalt i vinerna. Moder jord är i förändring och förändrar betingelserna för vinodlarna. Detta är ett ämne som man tar på allra största allvar i Alsace. Förändrade metoder i såväl vingårdarna som i vinkällarna införs för att motverka för hög alkoholhalt i de slutgiltiga vinerna. Så man är observant och vill förändra.

Europa drabbas då och då av förödande vårfrost som kan förstöra en hel skörd om omständigheterna är ogynnsamma. Detta fenomen påverkar dock inte vinrankorna i Alsace i samma utsträckning. Alsace har nämligen ett skyddat läge mellan floden Rhen och bergskedjan Vogeserna, vilket bidrar till att skydda vingårdarna från de mest skadliga frostnätterna. Dessutom har man i Alsace en metod för uppbindning av vinrankorna, där man låter dem växa uppåt på höjd. Detta skiljer sig från traditionerna i Bourgogne och Champagne, där rankorna historiskt har bundits upp nära marken. Denna teknik bidrar ytterligare till att minimera risken för frostskador och säkerställer en mer stabil och kvalitativ skörd.

Inte mer än 5 procent av vingårdarna i Alsace hade vårfrost när den stora frosten slog till i Frankrike för några år sedan. Detta till skillnad mot det mer sydligt liggande Bourgogne som hade enorma förluster och vissa områden som drabbades av upp till 80 procent frusna blomknoppar i vissa utsatta lägen.

Alsace har som enda plats i Frankrike druvan inte växtplatsen som den ledande indikationen för vinet. Merparten av områdets viner är endruvsviner. Givetvis anges växtplatsen om det är en speciell cru. Idag har Alsace 51 olika Grand Cru-lägen. Omkring en femtedel av Alsace vinmark är planterad med druvan riesling. Riesling är kategoriserad som en av de fyra ädla druvorna. Vingårdarna ligger på 200 till 400 meters höjd på granit- och kalkhaltiga märgeljordar med sandsten insprängt. Smaken i det unga vinet är oftast stram med tydlig arom av citrus och äpple. Ett moget vin får mer tyngd och komplexitet. Ett kännetecken för en Alsace-riesling är en typisk salt mineralisk stenkänsla i aromerna. Det mer mogna vinet kan få en doft som vissa kallar petroleum och inslag av honung, efterhand ökar det mineraliska inslaget i vinerna. Rieslingviner från Alsace klarar mycket lång lagring och utvecklas väl i vinkällaren, så ha tålamod.

ÖSTERRIKE

Men det finns även andra områden som odlar riesling med mycket bra resultat. I Österrike har man vid sidan om landets stolthet grüner veltliner en ganska stor produktion av rieslingviner. De skiljer sig en del åt i jämförelse med de tyska då de ofta är mer kraftfulla och kanske saknar den mer finlemmade elegansen som de tyska rieslingvinerna har. Men det finns även många andra länder som satsar på riesling. Läs gärna min kollega Sofia Anders spaning efter riesling runtom i världen i detta nummer. Jag hoppas att du har fått upp läsaraptiten för att förkovra dig vidare om riesling där vi dedikerat detta nummer till denna fantastiska druva som ger så olika resultat beroende på jordmån och ambitioner i vinmakandet.