Vodka – mer än bara ren sprit
Vodka härstammar från det polska ordet ”wódka” och som på ryska översätts till livets vatten. På många språk används termen för att beskriva okryddat brännvin. Vodkan har sina rötter i nordöstra Europa, men ursprunget är fortfarande en omdiskuterad fråga mellan nuvarande Ryssland och Polen. I dessa länder kännetecknas vodkan av en rik smak och en något oljig konsistens, medan den når sin renaste och mest distinkta form i Finland.
Flera länder ingår i det som kallas ”vodkabältet”, ett område i norra Europa där spritdrycker historiskt har präglat alkoholkonsumtionen. Förutom Ryssland och Polen omfattar detta bälte även de nordiska och baltiska länderna, Ukraina och Vitryssland.
I det kalla Nordeuropa var kunskapen om destillation känd tidigt och spreds över kontinenten, delvis tack vare munkar. Dokumentation visar att medlemmar av den ryska ortodoxa kyrkan besökte ett kloster i norra Italien i slutet av 1400-talet, där de fick insikt i de grundläggande metoderna för att destillera alkohol.
Kunskapen om destillation spreds också genom de krig som utkämpades, där soldater inte bara utbytte erfarenheter utan även tekniker. Ursprungligen användes sprit främst för medicinska ändamål, som smärtlindrande liniment och, hör och häpna, som rakvatten. Med tiden insåg man att vodka även kunde öka modet i strid när den konsumerades invärtes.
Vodka är kanske världens mest felbedömda spritsort. Många tror att ”har du provat en, har du provat alla” eller att ”det smakar ju ingenting, det är bara ren sprit”. Inget kan vara mer felaktigt. Vodka är en betydligt mer komplex dryck än vad man först kan tro.
Många tror att vodka är en ”död» sprit, men så är inte fallet. Trots att den kan innehålla så lite som 30 milligram doft- och aromämnen per liter, jämfört med cognacens cirka 2 000 milligram, kan vodka ha en distinkt smak av sina råvaror. Vodka visar på den svåra balansgången mellan renhet och bevarande av råvarans ursprungskaraktär. Det blir ännu tydligare om man jämför olika sorter utan is, snarare än att bara sippa på ett glas ”vodka on the rock”.
De klassiska basråvarorna för vodka inkluderar potatis, korn, vete och råg. Numera tilllåter EU även melass och druvor som råvaror, vilket har väckt oro i de nordiska länderna som vill bevara vodkans traditionella karaktär. Det är dock ett krav att dessa icke-traditionella råvaror anges på etiketten. Råg är en vanlig ingrediens eftersom det är ett tåligt sädesslag som trivs i kalla klimat och magra jordar.
Förutom eventuella smaksättningar består vodka huvudsakligen av vatten och alkohol. Den destilleras till en hög alkoholhalt och späds sedan med vatten för att uppnå önskad styrka. Alkoholhalten i vodka varierar vanligtvis mellan 37,5 och 50 volymprocent, där den klassiska vodkan alltid har en alkoholhalt på 40 procent.
Enligt EU-regler måste vodka destilleras till minst 96 procent alkohol och sedan blandas ut till en lägsta alkoholhalt av 37,5 procent. Om dessa regler inte följs får drycken inte kallas vodka.
I Polen och Norge fortsätter man av någon anledning att använda potatis som råvara för vodka, ibland i kombination med spannmål. Det finns flera skäl till att potatis inte är det mest ekonomiska valet; av 100 kilo potatis får man endast ut cirka 10 liter ren sprit, beroende på stärkelseinnehållet, medan samma mängd råg kan ge upp till 30 liter. Dessutom är potatis svår att lagra, då den har en tendens att eftermogna och ruttna, medan spannmål kan lagras i princip hur länge som helst.
Termen vodka omfattar idag en mängd olika spritsorter, från ren neutral alkohol till mer komplexa och aromatiska varianter, ibland smaksatta. I grunden är vodka, akvavit och snaps i stort sett samma sak, med gemensamma råvaror och liknande tillverkningsmetoder, och de lagras sällan på ekfat. En avlägsen släkting är den engelska ginen, som har sina rötter i genevern, ett spannmålsdestillat, men det är en annan historia.
Det finns även lagrad vodka i Polen och Ryssland, känd som ”Starka”, vilket är ganska ovanligt. Ekfatslagringen syftar inte till att färga eller smaksätta spriten, som i fallet med whisky, utan att mjuka upp karaktären något. Exempel på smaksatt vodka inkluderar polska varianter som kryddas med rönnbär eller myskbrodd, även kallad buffelvodka. De numera vanliga syntetiskt smaksatta produkterna från Absolut kan ses mer som drinkingredienser än som äkta vodka.
Den vodka vi känner till idag har sina rötter i 1800-talet, då kolonnapparaten uppfanns av skotten Robert Stein och vidareutvecklades av irländaren Aeneas Coffey. Denna apparat möjliggjorde kontinuerlig destillation, vilket förbättrade kvaliteten och effektiviteten i produktionen av vodka, och metoden spreds även till Ryssland. Trots att kolonndestillation är den dominerande metoden idag, används enkelpannor fortfarande av vissa destillerier som en form av exklusivt hantverk.
När man tillverkar sprit, oavsett typ, börjar processen med en jäst dryck som sedan destilleras. För att en dryck ska kunna jäsa krävs att råvaran innehåller socker eller stärkelse som kan omvandlas till socker. Under destillationen separeras alkoholen från övriga ämnen, vilket resulterar i en högre alkoholhalt. Denna process gör att spriten filtreras, vilket ger en renare produkt och koncentrerar smakerna.
Destillationen kan utföras i en kolonnpanna eller en enkelpanna, där den vanligaste metoden är kolonndestillation. Enkelpanna används idag främst för att producera prestigevodka och ger en rund, mjuk och fyllig sprit med en distinkt karaktär.
I Ryssland har några av de mest betydelsefulla metoderna för att förbättra vodkans kvalitet utvecklats, vilket kanske inte är så förvånande. En av dessa metoder, filtrering genom träkol, förfinades av Pjotr Smirnov, grundaren av Smirnoff vodka. Denna teknik avlägsnade effektivt finkelämnen och orenheter. Tidigare hade man försökt rena spriten genom att filtrera den genom sand och tyg, med varierande framgång. Idag finns det till och med vetevodka som filtrerats genom mjölk för att ge en ännu mjukare karaktär, även om detaljerna kring denna process är något av ett mysterium.
Efter den ryska revolutionen 1917 förändrades synen på vodka från att vara en kulturdryck till att ses som ett samhällsproblem. Destillerier förstatligades eller stängdes, och den ryska staten gjorde lite för att bevara drycken. Därmed förlorades också möjligheten att ge vodkan den skyddade ursprungsbeteckning den förtjänar idag. Pjotr Smirnov flydde till Amerika och etablerade sitt varumärke där med stor framgång.
På senare år räknar många bort den ryska vodkan, då den omfattas av rigorösa restriktioner efter Rysslands storskaliga invasion av Ukraina.
Under de senaste åren har vodka hamnat i skuggan av mer trendiga destillat som gin och rom, men det faktum att vodkan är lätt att hantera och mixa i både enkla och mer komplexa drinkar på krogen och i hemmabaren gör att den är på stark frammarsch i världen. Inte minst i Sverige. Lägg märke till att tipsen här är en provkarta på vodka som visar att det finns en hel del olika varianter av detta destillat. Här har vi gått på den ”vanliga” vodkan. Det finns givetvis många olika varianter idag som också kan vara intressanta att prova, men någonstans måste man börja. Vanliga drinkar som görs på vodka är bland annat Vodka Martini, White Russian, Moscow Mule, Vesper Martini, San Francisco och Bloody Mary. Eller varför inte som en enkel grogg med cola eller apelsinjuice, som på den gamla goda tiden.
STOCKHOLMS BRÄNNERI VODKA
Nr 85103. Pris 245 kr.
Ekologisk vodka från storstadsdestilleriet som haft framgångar på ginfronten de senaste åren. Vodkan är en nyhet i portföljen och är gjord på svenskt ekologiskt vintervete. Fin smak av citron, ljung och peppar. Sippa på vodkan eller använd den som drinkingrediens.
LE PHILTRE ORGANIC VODKA
Nr 85874. Pris 566 kr.
Fransk vodka med stilren smak med örter och en lite oljig karaktär med alkoholspets som gör den till en utmärkt bas för cocktails, både klas-siker och nyskapande drinkar. Ett privat initiativ som väckt intresse hos bartendrar, men vodkan gör sig lika bra i hemmabaren.
GREY GOOSE VODKA
Nr 81899. Pris 549 kr.
Denna premiumvodka är en utmärkt ingrediens i cocktails och ger en naturlig doft med blommiga undertoner. Smaken är kristallklar och harmonisk, med friska inslag av citrus, mint och vete, vilket gör den till ett perfekt val för både klassiska och innovativa drinkar.
LANTMÄNNENS VETEVODKA
Nr 82207. Pris 249 kr.
Svensk ekologisk vodka producerad av Lantmännen och numera distribuerad av Spendrups. Vodkan är tillverkad på en bas av vete och har en mjuk, ren och diskret karaktär med toner av tropisk frukt och ljust bröd. Oväntat god att sippa på och utmärkt att mixa i drinkar med karaktär. Delar smakpreferenser med Le Philtre.
KOSKENKORVA VODKA
Nr 53. Pris 239 kr.
Denna vodka har en ren och fräsch smakprofil med toner av ljust bröd, citrus och örter. Den är perfekt att servera kyld som snaps eller att använda som ingrediens i olika drinkar.
SMIRNOFF
Nr 108. Pris 239 kr.
En ren och fräsch smakprofil med subtila inslag av ljust bröd, nyklippt gräs och zestat citrusskal. Denna dryck avnjuts bäst kyld, antingen som snaps eller som en ingrediens i cocktails.
GOTLANDS GINFABRIK VODKA
Nr 31821. Pris 299 kr
Ren och enkel smak med toner av örter och citrus. Mjuk och fin i strukturen, utan att alkoholen tar för sig för mycket. Destilleriets gin har mer pondus, särskilt den lagrade, men vodkan är ett bra exempel på att svenska spritaktörer provar på att göra flera sorters sprit. Det är uppfriskande. Det är också denna vodka i klassiska drinkar.
ABSOLUT VODKA
Nr 88. Pris 249 kr.
Svensk klassiker med vatten och vete som huvudingredienser. Ren smak med inslag av ljust bröd och citrus. Servera väl kyld som snaps eller använd vodkan som drinkingrediens. Med Absoluts många varianter på senare år kan det vara lätt att glömma bort originalet som står sig väl i dagens konkurrens. Ikonisk flaskdesign som överlever alla nya trender. Prisvärd!
