Barbera från Nizza

VAD INNEBÄR EN DOCG?

Begreppet kan översättas med att vinerna är kontrollerade och har en garanterad ursprungsbeteckning. I detta fall är druvorna odlade i någon av de 18 kommuner som utgör Nizza. Området ligger inom Asti i den sydöstra delen av Piemonte, ungefär i höjd med och lite norr om Langhe, Barolo, Barbaresco och Alba.

Vingårdarna hittar vi i ett kulligt ruralt landskap. Vinodlingarna återfinns vanligen i syd- eller sydvästsluttningarna. Mellan vingårdarna finns byar och små städer som ofta omger ett slott eller fort. Det är ett fantastiskt vackert vinområde och jag varmt rekommendera en resa i det. Ta gärna din utgångspunkt i den lilla staden Nizza Monferrato som har knappt 10 000 invånare.

För att vinet ska få sin DOCG-klassificering finns det ett regelverk som ska uppfyllas. Inom Nizza DOCG görs det dels årgångsbetecknade viner (annata), dels riserva-viner. Annata ska lagras i minst 18 månader varav minst sex på fat och hålla minimum 13% alkohol. Riservavinerna ska lagras längre, i minst 30 månader, varav minst 12 på ekfat och hålla minimalt 13,5% alkohol. De senare kan också göras som vingårdsspecifika viner. Riservan är i regel lite kraftfullare, mörkare och har mer ekfatskryddor medan den vanliga DOCG:n är lite fruktigare och har mer energi och elegans.

Regelverket säger en sak men de flesta vinerna har vanligen högre alkoholhalt än 13% respektive 13,5%. För att vara ärlig så har jag nog inte provat något under 14% och de flesta ligger på 14,5–15,5%. Vissa till och med på 16%. Tack vare den koncentrerade frukten och höga syran är detta dock sällan ett problem, vinerna blir till slut ändå balanserade.

I en vinvärld där extremvärme och torka blivit allt vanligare kommer vi sannolikt att få se alltfler vinodlingar högre upp på kullarna men också på öst-, väst- och kanske nordsidor. Allt för att säkerställa att producenterna kan fortsätta att göra viner med mycket fräschör och syra men också för att pressa ned alkoholhalten.

Även om det fortfarande finns en del äldre årgångar tillgängliga, framförallt när det kommer till riserva-viner, är det många som just nu fokuserar på årgångarna 2020 och 2021. Om vi tittar lite närmare på dem så är det två riktigt bra årgångar. Årgång 2020 är lite fruktigare och mjukare i stilen med mjuka tanniner och en fin struktur. Vinerna från 2021 har mer elegans, en tydligare struktur och lite mer framträdande tanniner.

Årgång 2020 inleddes med en mild vinter med låg nederbörd. Våren var överlag varm med en hel del nederbörd som följdes upp av en varm sommar med inslag av stormar, kraftiga regn och hagel. Från och med september stabiliserades vädret med milda temperaturer och periodvis var det något kallare än normalt. Skörden gav druvor med bra socker- och syranivåer och jämn fenolisk mognad. Vinerna har fin struktur, bra syra och framträdande fruktighet. Sammantaget ger årgången viner med bra balans, rik fruktighet och en lite mjukare tanninprofil. De är härliga att dricka just nu.

Årgång 2021 är en varm årgång med en sommar som markerades av flera hagelstormar. Inför skörden sjönk dock temperaturen lite. Årgångens druvor hade hög sockerhalt och bra fenolisk mognad. De bästa vinerna balanseras av en bra syra och framförallt finns här en bra struktur. Många av vinerna kommer sannolikt vara bäst som unga då de har en fin energi, men en del av dem kommer nog också att vinna på lagring. I det stora hela är detta en riktigt bra årgång. Vinerna är gastronomiska och smak av röda bär och frukter tittar ofta fram under de där mörkare tonerna.

Vinerna som sannolikt börjar komma under 2025 är från årgång 2022, som beskrivs som ett utmanade år. Det var varmt och mycket torrt. Det kom sammanlagt 400 mm regn att jämföra med 2021 då det kom cirka 950 mm. Detta ledde till en tidig skörd, omkring 10 till 15 dagar tidigare än vanligt. Skörden var förhållandevis liten och torkan hade också gjort att druvorna var ovanligt små. Detta till trots tror många vinmakare på sina viner, särskilt de med lite äldre vingårdar där rötterna är djupa och de som har vinodlingar på lite högre höjder. Utifrån året kommer sannolikt många ha en relativt hög alkoholhalt, mer solmogen fruktighet och kanske också lite mer russintoner i smaken. Årgång 2023 bedöms ha en bra potential, där många viner har en hög syra och mycket expressivitet. Vintern var mild med förhållandevis lite regn. Det följdes upp av en torr vår. Det kom dock lite regn i juni. Det var behövligt då sommaren var mycket het och torr. I slutet av augusti kom det dock åter en liten period med regn vilket lade grunden för en bra skörd. Vinerna bedöms ha bra balans och druvorna har uppnått perfekt mognad. Hur de smakar får jag återkomma till framöver.

Vinerna från 2024 har knappt börja utvecklas men det rapporteras att sommaren var stabil och fram till mitten av augusti såg det mesta riktigt bra ut. Fram emot skördetid sjönk temperaturerna och det blev en hel del regn, vilket har gjort det svårt för många producenter när det gäller mognadsgrad på druvorna och olika mögelangrepp. Detta ledde till relativt små skördar och en del har uttryckt risk att vinerna kan tendera att bli lite tunna. Å andra sidan kan det också leda till lite mer elegans och fräschör samt lägre alkoholhalt. Vi får se framöver när prover börja dyka upp.

NIZZA ÄR SPÄNNANDE

Det är en DOCG där utveckling hela tiden går framåt och lägsta nivån är mycket hög. Att det är en region som är på frammarsch kan vi se i att antalet producenter kontinuerligt ökar. Idag finns det mer än 100 vinproducenter, vilket vi kan jämföra med de 35 som producerade Nizza viner 2016. Även produktionen har ökat, från 315 000 flaskor 2015 till 1 045 000 flaskor 2023.

Alkoholhalten gör att vinerna på pappret kan upplevas som lite otidsenliga, men så är inte fallet. Det som gör dessa viner så bra är balansen i dem. Den höga syran balanserar kraften på ett utmärkt sätt och vinerna har utöver det massor med charm. De passar utmärkt med tomatbaserade pastarätter, till fläskkött och kyckling men också till viltkött och grytor. Drick mera barbarbera!