Som en av Sveriges mest framgångsrika matkreatörer och kokboksförfattare har Monika Ahlberg vant sig vid att gå sin egen väg. Hon vill göra något nytt och överraska. Med åren har hon lärt sig att förenkling är hennes viktigaste recept. Enkel smakfullhet gör skillnad. Inte minst när det gäller grytor.

Monika Ahlberg är en självlärd matkreatör med 23 kokböcker i sin bibliografi. Efter att ha skapat det framgångsrika konceptet för Rosendals trädgårdskafé på Djurgården, och dessutom väckt konstgalleriet Thielskas kafé ur sin Törnrosasömn, har hon samlat på sig erfarenheter och kunskap värdig vilken restaurangskola som helst i världen.

Ändå skulle Monika aldrig komma på tanken att kalla sig själv ”kock”, fast hon arbetat med mat och måltidsupplevelser i mer än två decennier:

– Jag har aldrig sökt något jobb, utan fortsatt med mitt skapande arbete efter livet som dansare. Det har alltid varit det kreativa kring måltiden som intresserat mig. Jag har velat skapa något eget. Jag hade lika gärna kunnat bli keramiker, trädgårdsmästare eller konstnär. Det var en slump att jag hamnade i köket på Rosendal. Det fanns helt enkelt ingen att välja på.

Det kreativa arbetssättet ligger bakom Monikas framgång, men också hennes vilja att alltid göra något nytt, sådant som aldrig gjorts förut. I köket är hon en orädd virtuos som hela tiden utmanar sig själv och vill lära mer. Men koreografin som ligger bakom utformandet av maten och bakverken är detaljerad och noggrant utprovad. Av erfarenhet har hon lärt sig vad som är inspirerande och fungerar i verkligheten. Och det resulterar i måltider och fika som bjuder in till fest för både öga och gom. I Monikas matvärld är det varmt, generöst och färgstarkt. Helhet, enkelhet och välbalanserade smaker är hennes bästa recept.

Livet har tagit ny fart under de senaste åren. Monika har brutit upp från ett långt äktenskap, bytt huset på Djurgården mot en våning på Östermalm och den stora kärleken har kommit in i hennes liv. Monika och Glenn, fotbollsprofilen från Göteborg med Schiller i efternamn, har nyligen skaffat sig ett slitet men charmigt litet hus i Marbella, så i dag lever de ett gemensamt liv i två världar; Sverige och Spanien.

Köerna ringlar utanför Thielska, inte bara för att målningarna på väggarna i galleriet lockar besökare, utan många söker sig också dit för att uppleva Monikas matkonst. Ett långt bord fyllt till brädden av nyttiga smörgåsar, nybakade läckerheter och söta frestelser löper från kafédörren till kassan, som om det vore dukat för fest. Den generösa presentationen lockar alla sinnen. I kaféet kan man också beställa soppor, grytor och annan enkel och god mat. Allt efter säsong. Konceptet för Thielskas kafé har blivit ännu en framgång:

– Vi har hittat det som är rätt för Thielska och håller fast vid det. Det finns ingen anledning att ändra på ett vinnande koncept, som så många utbildade kockar gärna gör. Om besökarna är nöjda, så är vi nöjda, så enkelt är det. För mig personligen innebär mat och bakning skapande, kreativitet och estetik. Det handlar förstås om hur det smakar, men också om hur det ser ut. Om hjärnan är inställd på att det ska smaka gott, då gör det ofta det.

Monika har aldrig varit intresserad av att följa trender, som numera ofta handlar om avancerade koncept, krångliga recept och stilrena uppläggningar på vita fat. Inget ont med det, men med åren har hon insett att förenkling är det som passar henne allra bäst. Monika är samtidigt medveten om att hon har ett extraordinärt smaksinne och en särskild känsla för rätt kombination av smak och uttryck. Det gör sitt till.

I Monikas kokböcker är varje recept noggrant prövat, lagat och utmätt. Varje detalj ska vara perfekt och utvald av henne själv, även om det numera också är andra som lagar Monikas mat och bakar hennes bullar och småkakor, både på Thielska och i många hem i landet. Bakom framgången ligger många timmars övning i köket:

– Jag har gjort massor av misstag, det är bara på det sättet man lär sig att göra rätt. Till slut blir det bra. Det behöver inte vara svårare än så. Om jag kan, då kan alla.

Med åren har intresset för mat, matlagning och bakning ökat enormt i Sverige. Monika har i hög grad bidragit till den utvecklingen. Allt började med Rosendals Trädgårdskafé, hennes första bok som vände upp och ner på kokboksvärlden 1994. Sedan dess har mästerverket i genren kommit i många nya tryckningar och sålt i hundratusentals exemplar. Det sägs var den kokbok som sålts mest i Sverige efter klassikerna Vår kokbok (1951) och Sju sorters kakor (1945).

Rosendals Trädgårdskafé passar lika bra på soffbordet som på köksbänken och är en generös, estetiskt spännande och nyskapande kokbok till både innehåll och form. Boken som hyllade maten och måltidsupplevelsen väckte enorm uppmärksamhet och blev början på kokboksboomen som lever än i dag. Genom den personliga helheten, Monikas medelhavsinspirerade recept, Ewa-Marie Rundquists säregna foton och den kongeniala formgivningen av Henrik Nyberg, blev boken till något alldeles extra. Precis som bokens författare ville ha det.

Med Monikas Vardagsmat från 2012 vann hon SM i kategorin Vardagsmåltider. Det praktiskt inriktade praktverket lockar till aktivitet i många kök. För sitt nuvarande förlag har Monika också skrivit tre handböcker om soppor, kakor och mingelrätter/smörgåstårtor. Den fjärde boken i serien, som är lika vacker som praktisk, är Grytor med tillbehör.

I boken om grytor gör Monika upp med myten om att grytor bara är långkok och lagas bäst på hösten och vintern. Här vill hon slå ett slag för att grytor passar året runt och går att laga både till vardag och fest. Merparten av recepten tar inte längre tid att laga än annan middagsmat. Boken är uppdelad i fyra kapitel med olika sorters grytor: vegetariska och veganska, fisk- och skaldjur, fågel och vilt samt nöt, fläsk och lamm. Det finns också ett särskilt kapitel med tillbehör:

– De ger det där lilla extra som är så viktigt för att en måltid ska lyfta. Jag uppmuntrar alla att prova ännu mer. Gremolata kan ju vara lika god på fiskgrytan som på osso bucon.

För en passionerad matälskare är det inte lätt att välja en favoriträtt. Även om Monika inte vill välja ut en enda gryta bland de många goda rätterna i boken tillstår hon att hon själv gärna äter renskavsgrytan. Alla är tillkomna av kärlek, och den skapande matlusten kommer också till uttryck varje kväll hemma i det egna köket och vid middagsbordet:

– Vi äter alltid middag tillsammans och jag älskar det. Hemma hos oss är det alltid fest på kvällarna, både på vardagar och helger. Vi äter gott tillsammans och pratar om allt möjligt. Det är en skön samvaro.

När det gäller vin i kombination med mat väljer Monika dryck med omsorg. Hellre lite dyrare och bättre vin. I alla fall på lör-dagarna:

– Jag dricker gärna champagne och rött vin, men jag är inte så nördig när det gäller vin. Jag dricker det som är gott till maten, även om jag gärna precis som många kockar tycker om att läppja på ett glas vin medan jag lagar maten. Många bra viner passar utmärkt till mat, men om man har samma vin som man dricker i grytor och soppor gifter sig smakerna på ett fantastiskt sätt. På helgerna ser jag till att det finns ett extra bra och gott vin till middagen. Då går jag gärna upp i kvalitet och betalar 120, 130 kronor för en flaska. I den prisklassen kan man hitta fynd som Rabl och Hahne. Det är två supergoda viner till mat. I Marbella har jag också upptäckt att de riktigt goda Riojavinerna finns i Spanien. Det kanske inte är så konstigt, men jag hoppas att ännu fler av de goda vinerna från Rioja kommer till Sverige.

Monika har redan en ny kokboksidé på gång, men än så länge är ingredienserna hemliga. Kanske det blir ett nytt praktverk som överraskar och slår världen med häpnad.

TEXT Anders Ström

 

Grytor med tillbehör
Författare: Monika Ahlberg
Foto: Wolfgang Kleinschmidt
Förlag: Lind & Co